…om Vit jul-kampanjen, ett sexpack lättöl och två sexor vodka

Jag blev uppmärksammad på en julkampanj från en alkoholfri organisation, främst för att jag anser att det inte är så problematiskt att konsumera små mängder alkohol, så länge man håller sig nykter. Men jag reagerade även på kampanjens utformning.

Det är viktigt att de försöker nå ut med sitt budskap. Att njuta av lite glögg eller en julöl utan att bli påverkad är inte något alla klarar av, eller ens vill göra. Det är just dessa individer som kampanjen borde rikta sig mot, eftersom det är där problemen finns.

Därför tror jag att den gräns som kampanjen ställer upp – att man inte ska dricka något med mer än 2,25% alkohol – kan vara problematisk för dem som verkligen har svårigheter. Samtidigt kan det göra kampanjen mindre effektiv, eftersom den inte får stöd från dem som, som jag, hellre väljer vinglögg än saftglögg under julen. Det leder till en snävare spridning av budskapet. Kampanjen når främst dem som redan har bestämt sig för att avstå alkohol under helgen. Det påminner om hur hyrfilmer har reklam mot fildelning – det är de som betalar för filmen som ser reklamen, inte de som olagligt fildelar (som oftast inte får med reklamen).

Genom att ställa fokus på alkoholhalten snarare än den totala mängden alkohol kan man riskera att förvirra. Den procentgräns som anges är en förenkling som kan leda till missförstånd.

Om någon dricker två små flaskor lättöl (totalt 66 cl) med en alkoholhalt på 2,25%, så får personen i sig strax under 1,5 cl alkohol. Om man istället väljer vin med 10% alkohol får man bara dricka 15 cl för att få i sig samma mängd alkohol, vilket motsvarar ett litet glas. Enligt kampanjens logik är det okej att konsumera alkohol i det första fallet, men inte i det andra.

Jag förstår att det finns en pedagogisk tanke bakom att använda 2,25% som gräns. Lättglögg, lättöl, och så vidare. Problemet är att detta fokus på alkoholhalt öppnar för missförstånd. Det kan leda till att någon med alkoholproblem tänker att en lättöl till maten är okej, och innan de vet ordet av har de druckit flera.

Genom att sätta gränsen på 2,25% signalerar kampanjen att den inte riktar sig till dem med missbruksproblem. Det är uppenbart att de vet att även små mängder kan vara problematiska för den gruppen. Om de hade riktat sig till dem skulle det vara mer logiskt att inte ha någon övre gräns, utan snarare satsa på noll.

Om målet är att nå dem som inte är alkoholister men gärna tar en drink vid festliga tillfällen, skulle en mer nyanserad retorik kunna vara mer effektiv. Det handlar om att få dem att tänka på var gränsen egentligen går, inte baserat på vad som står på flaskan, utan snarare utifrån alkoholhalten i blodet. Risken är stor att kampanjens budskap avfärdas, ungefär som jag gjorde i mitt förra inlägg, eftersom den där gränsen är så motsägelsefull.

Och det är verkligen synd.