Det kan man åtminstone tro när man läser tidningarnas rubriker om budgeten för hösten. Men tänk om det är helt annorlunda? Tänk om vi alla är vinnare, åtminstone på något sätt? Det syns i så fall inte alls i mediernas ständiga trend att peka ut grupper och ställa dem mot varandra.
Att människor ständigt framställs som vinnare eller förlorare baserat på om inkomstskatten sänks med två hundra kronor eller höjs med fem hundra, är vilseledande på ett sätt som jag tvivlar på att medierna ens inser. Jag tror inte att det handlar om någon medveten strategi eller illvilja. Det är bara enkelt, publikvänligt och lätt att förstå.
När människors förändrade livsvillkor reduceras till att handla om hundralappar mer eller mindre i skatt, så skapar det en ordning där det gemensamma blir en samling av individers plånböcker. I en sådan ordning får andra värden mindre utrymme – som att barn lär sig simma, att färre drabbas av sjukdomar på grund av arbetsmiljöproblem, eller att de som bor på ett äldreboende mår lite bättre för att personalen har tid att hjälpa dem med duschen. Allt sådant som är svårare att mäta och värdera.
Samhället är komplext. Livet är komplext. Förenklingar behövs ibland för att göra det begripligt. Men dessa förenklingar är inte neutrala, och det är något vi tycks glömma. I det som görs tydligt och det som inte görs finns en ideologisk dimension som kanske är så djupt rotad att vi slutat se den som ideologisk.
Besökare på museer vinnare i höstbudgeten! Alla som lever i skogarna vinnare! Skolbarn vinnare!
Är den pensionär som får en hundring mindre varje månad en förlorare, om hen samtidigt får bättre hemtjänst, en mer fungerande kollektivtrafik och möjlighet att bada i en kommunal bassäng?
Jag skulle aldrig påstå att hundralappar mer eller mindre på kontot varje månad inte är viktigt att diskutera. Självklart är det viktigt, särskilt för den som kämpar med hyran och skjuter upp köpet av vinterskor till barnen gång på gång.
Men när vi ställer olika grupper i samhället mot varandra på det sättet, bör vi också vara medvetna om vad vi inte diskuterar när vi utnämner vinnare och förlorare. Vilka dimensioner vi prioriterar och vilka som osynliggörs. För att inte tala om vilka grupper som överhuvudtaget anses intressanta och vilka som inte nämns alls.
Om vi kan se den ideologiska dimensionen i detta sätt att resonera, kan vi kanske – med en viss portion fantasi – föreställa oss ett samhälle där hundralappar plus eller minus för olika grupper inte känns som det mest centrala att diskutera varje gång det är dags för en ny budget. Helt enkelt för att det inte behövs.
Tanken är nästan överväldigande. Som universums ursprung och dess yttersta gräns, ungefär. Den känslan säger mycket om hur vårt samhälle idag ser ut, och hur vårt sätt att tänka hänger samman med det.
Du kanske också är intresserad av…
…att överleva
…om män, kvinnor och föräldraledighet
…om en dyr vägning på BVC
Zemanta