Jag behöver det för axlarna, för ryggen, för huvudet, för själen.
För några år sedan kämpade jag med en svår period av nedstämdhet. Det året känns som en dimma av mörker. Det som verkligen hjälpte mig (förutom samtalsterapi och mediciner, och min vän Lisa som fick mig att kliva ur sängen varje morgon) var träning. De tunga dagarna kände jag hur gråten låg och tryckte i kroppen när jag och Lisa åkte till gymmet. Men för varje vikt jag lyfte blev det på något sätt lättare att andas. Efter en halvtimme log jag mellan seten.
Endorfiner, så klart. Men också den där känslan av att vara stark, att kunna lyfta sin egen kropp och tyngden av allt som ligger på ens axlar.
Nu känns det som att jag har förlorat den styrkan.
I alla fall fysiskt.
Det har gått länge sedan jag tränade regelbundet på det sättet. Jag vågar knappt tänka på hur mycket jag skulle behöva justera i chinsmaskinen.
Det kan vi inte låta ske.
Men vet ni hur svårt det är att komma igång med träningen igen efter en längre paus? Jag måste ha en plan (alltid en plan), och jag vet av erfarenhet att det finns några alternativ som fungerar för mig:
1. Tvång.
2. Belöningar.
3. En kombination av punkt 1 och 2.
En idé som jag hoppas innehåller tillräckligt av dessa punkter för att lyckas är Tävlingen.
Jag har nu skapat en minutbaserad träningsutmaning med min kära sambo. Den som får flest träningsminuter per vecka vinner en extra sovmorgon veckan efter. (Normalt stiger vi upp med barnen varannan dag, vilket, efter gårdagens tidsomställning, innebär att vi kliver upp klockan FYRA – en sovmorgon skulle verkligen vara ett bra incitament.)
För att det inte ska urarta till fusk har vi även lagt in ett gemensamt mål: når vi tillsammans ett visst antal minuter måndag till fredag, får vi njuta av vin till middagen under helgen, annars inte. (Det kanske låter lite överdrivet, men jag kan försäkra att det inte är så, vi gillar bara att kombinera god mat med gott vin – just nu försöker vi lära oss mer om italienska viner.)
Vad tror ni, kan det fungera?
PS. Jag saknar vårt lilla utomhusgym i Kalifornien, som låg mellan rosmarinbuskarna och palmerna. Det var strategiskt placerat precis utanför altandörrarna, med några mysiga ljusslingor ovanför, så när vi satt i soffan och såg på film och åt snacks kunde vi titta ut och se hur inbjudande gymmet såg ut. Det var trevligt.
Du kanske också gillar…
…om minuterna
…om armhävningar
…om att promenera
Zemanta
Du kanske också gillar…
…om minuterna
…om armhävningar
…om att promenera
Zemanta
Du kanske också gillar…
Zemanta