…om tvätten, handlingen och jämställdheten

När jag kallar måndagar för en hemmafrudag är det inte för att vara rolig. Jag är hemma med en liten som är över tre månader gammal, och här hemma kallas jag för hemmafru, även om jag i Sverige skulle kunna säga att jag är ‘föräldraledig’. Men det spelar ingen roll.

Att vara hemmafru kommer med en rad förväntningar och sysslor som är kulturellt kopplade till rollen. Men dessa sysslor är självklart könsbestämda, oavsett om man arbetar utanför hemmet eller inte. Det är ett välkänt mönster att mamman under sin föräldraledighet tar på sig mer och mer ansvar för hemmet, vilket ofta fortsätter även när pappan senare är föräldraledig. Detta leder till att vi blir mindre och mindre jämställda i hemmet ju längre tiden går.

Och vi är inte särskilt jämställda. Inte alls.

Den ena av oss arbetar, tjänar pengar och bygger en karriär, medan den andra tar hand om barnet och gör en större del av hushållssysslorna.

Det är ingen slump att det är Emil som är den som arbetar och jag som är den som är hemma. Vi har valt att göra så här just nu, men det är också ett val som samhället har gjort för oss, genom de yrkesvägar som har öppnat sig och de krav som följer med dem. Att bygga karriär steg för steg är rimligt och motiverat på många sätt, men ingen av oss tror att det är särskilt jämställt. Att vi fördelar våra uppgifter på det här sättet nu kommer att gynna oss på sikt, och det gör det okej för oss.

Samtidigt blir det oerhört viktigt att ständigt arbeta med de vanor som annars riskerar att bli en del av oss.

Du kanske också är intresserad av…
– Att värdera insatserna lika
– Vem som gör vad
– Att dela lika

Zemanta