Snart flyttar vi in!
Om drygt två månader är det dags för oss att flytta in i vårt nya hem. Vi ser verkligen fram emot det!
Det mest intressanta – eller besvärliga, beroende på hur man ser på det – är att vi inte har några möbler. Ingen soffa, inget matbord, ingen säng, inga stolar. Allt vi inte sålde har hamnat i sommarstugan när vi flyttade till USA. Att inreda ett hem helt från början är faktiskt bland det mest spännande jag kan tänka mig just nu (så spännande att jag ibland har svårt att fokusera på något annat).
Men att välja möbler till ett hus baserat på bilder och skisser är betydligt svårare än man kan tro. Eftersom det ofta är långa leveranstider på det mesta, behöver vi se till att få tag på det mest nödvändiga nu så att allt är klart när vi får tillträde.
Nu har turen kommit till stolarna till matplatsen.
Efter att vi nästan har bestämt oss för mintgröna Eames-stolar, snubblade jag idag över ett inlägg på den fantastiska inredningsbloggen Hemma hos Klara. Det handlade om just mintgrönt.
Årets trendfärg, skulle man kunna säga. (Från Nordsjö.)
Man försöker så gott man kan intala sig själv att man bara väljer det man gillar, att man inte bryr sig om trender. Det som är trendigt nu kommer att bli omodernt senare, och jag har verkligen ingen lust att byta ut stolar vart tionde år bara för att de är ”ute” (inte för att vi skulle göra det, men om jag omedvetet uppfattar att mintgröna stolar är det som gäller i höst, ja då finns det ju en risk att jag om några år kommer att tycka att mintgrönt känns sååå 2021, och då vill jag kanske inte ha de där stolarna längre).
För övrigt:
Ja, nu börjar jag tveka. Jag vill verkligen inte vara så där omedvetet trendkänslig. Men jag vill heller inte vara så snobbigt att jag väljer bort något bara för att det är populärt och ”alla andra” har det. Det känns faktiskt värre.
Och så får jag en känsla av att det är lite ytligt att ens tänka på sådana här saker. Att jag ens får intrycket av att ”alla” har en viss typ av dyra stolar är ju – även om jag förkastar den tanken, för hur långt ifrån verkligheten får man vara – faktiskt ganska osympatiskt.
Jag är som en karaktär ur en tv-serie.
Fast kanske ännu värre, för jag gör hela situationen till en slags reflexiv diskussion i en akademiskt fåfäng förhoppning att det skulle legitimera mina val.
Och sen problematiserar jag det.
Och sen problematiserar jag att jag problematiserar det.
Aaargh.
Du kanske också gillar…
…om frukosttrenden
…om ugglor
…om det vackra livet, och vem som lever det.