Jag vill inte att mina barn, när de ser tillbaka på sin barndom, ska minnas mig som någon som bara var där fysiskt.
Vi spenderar en allt större del av våra liv framför skärmar. Laptop, surfplatta, mobiltelefon. Ironiskt nog har tv:n blivit den skärm vi tittar på minst. (Kanske för att vi samtidigt som vi ser på tv också twittrar på mobilen eller läser bloggar på surfplattan.) Jag har sett så många föräldrar leka med sina barn på ett sätt som nästan blir en rutin:
Eller bara sitta och mysa så här:
Ja, jag har sett det. Faktum är att jag också gör så mer ofta än jag egentligen vill erkänna. Jag tror att många av oss skulle må bra av en liten skärmdetox, inte bara de med barn. Tänk efter hur du umgås med vänner, din partner eller släktingar. För många innebär sådana stunder att man har en smartphone i handen. Och visst, det är okej ibland. Men vad händer med våra nära relationer när det nästan aldrig räcker att bara vara tillsammans?
Jag öppnar min laptop så fort jag vaknar, och den står sedan på köksbänken eller soffbordet fram till att jag går och lägger mig. Inte så att jag aktivt använder den hela tiden, men jag kollar till den när jag går förbi.
Det blir mycket skärmtid, sammanlagt.
Men tanken på en skärmdetox – den skrämmer mig. Som en person som inte inser omfattningen av sina problem, reagerar jag negativt. Jag behöver väl inte det? Men jo, kanske gör jag det. Så jag tänkte att vi skulle prova en dag utan skärmar, en gång i veckan.
En Skärmfri Söndag.
Okej, kanske inte hela dagen. Lite mejl och nyheter på morgonen kan vara okej, men sedan stänger vi av skärmen. Och vi öppnar den inte igen förrän på kvällen. Inga smartphones. Ingen surfplatta. Ingen tv.
Vad tycker ni?
Du kanske också är intresserad av… …att dela med dig av vad du gör …alfabetsappar …saker man ångrar