…om skollunch

En sak som verkligen utmärker Sverige är att barnen får mat på förskolan och i skolan. Visst är inte alltid kvaliteten på maten den bästa, men överlag är det ändå en acceptabel nivå.

Här är det vanligt att föräldrar skickar med sina barn lunch hemifrån. Det ger oss möjlighet att se till att våra barn får i sig näring som vi anser vara bra, och mat de faktiskt gillar, speciellt om man har ett barn som är lite picky (är vi verkligen de enda med en matvägrare hemma…?). Det ger en känsla av kontroll och ansvar.

Samtidigt innebär det att kostnaden för lunchen hamnar på familjens axlar snarare än skolan. För familjer med ekonomiska svårigheter kan detta bli en ytterligare belastning. Klasskillnaderna i matvanor blir tydligare, både när det gäller kostnader och vilken typ av mat som konsumeras, samt dess näringsvärde.

Många familjer som kämpar ekonomiskt berättar att skollunchen är avgörande för deras barn. Ett ordentligt, hemlagat mål mat varje dag, helt gratis.

I Sverige lär man sig också att äta ’allt’, och jag tror att det är lättare för barnen att våga prova nya rätter när klasskompisarna äter samma sak. Om alla de andra barnen har köttbullar på tallriken är det troligt att även barnet som aldrig velat smaka dem hemma, ger dem en chans.

Det är också enkelt att kika i kompisens lunchlåda. Det kan vara frustrerande att se en chokladbit där när man själv har med sig morotsstavar, kan jag tänka mig. Det kan leda till onödiga konflikter.

Däremot serverar vår förskola både frukost och mellanmål. Frukosten är helt okej – i fredags fick han bacon, mandarin och quesadilla. Kanske inte ekologiskt, men ändå ganska näringsrikt och betydligt bättre än sockrade flingor. (Mandarinen kom för övrigt från deras eget träd, så den var nog helt obesprutad.)

Men när det kommer till mellanmålen tror jag vi behöver ta en diskussion med dem.

Ofta får de frukt, kex och ost. Det är okej, tycker jag. Men igår när jag kom för att hämta, satt några barn utomhus i en ring och sjöng, och för varje sång fick de en m&m. Godis! Och när Leo var ledsen för någon vecka sedan, frågade de honom om han ville ha en kaka. Som tur var sa han nej, men det kändes verkligen inte okej. Visst kan det vara roligt med cupcakes vid födelsedagar, men att muta ledsna barn med kakor på morgonen verkar inte vara den bästa metoden.

Därför känns det bra för oss att vi kan skicka med Leo mat som vi själva anser är bra (om han nu äter den…). Det är enklare än att försöka påverka vad förskolan serverar. Vi slipper förhandla med dem om hans lunch. Istället är det upp till oss. Samtidigt hade en sådan förhandling förstås varit till nytta för de andra barnen också, som också skulle kunna få bättre mat.

Imorgon ska vi i alla fall ta diskussionen om kakorna och godiset. Jag ser inte fram emot det.


Du kanske också är intresserad av…
…skolan och flexibiliteten
…smarta smoothies
…föräldraskap och föräldraledighet