Reflektioner kring sociologi och samtal
För några veckor sedan deltog jag i en middag med människor jag inte kände sedan tidigare. Som vanligt blev jag ställd när någon frågade om mitt arbete.
I sociologins grundkurs får studenterna ställa sig frågan: Vad är egentligen sociologi? Denna fråga följer dem genom B- och C-nivåer, och även på masternivå.
Jag har nog fortfarande inte kommit fram till något definitivt svar. Det handlar inte om att det är omöjligt att ge ett enkelt svar, eller att ett långt och komplicerat svar är att föredra. Utan snarare att det där mittemellan-svaret ofta leder in en i diskussioner som man kanske inte alltid vill delta i.
När man försöker svara på ett genuint sätt, utan att förminska eller avfärda, öppnar det ofta upp för följdfrågor och diskussioner. Det är förstås intressant när andra kan relatera till det jag sysslar med, när det väcker tankar och frågor.
Men nästan alltid handlar dessa tankar och frågor om värderingar och politik, snarare än om själva forskningen. Självklart har allt som rör samhället en politisk dimension. Kunskapen är social och påverkas av de normer och värderingar som präglar samhället. Men det kan vara frustrerande när ens arbete tolkas på ett sätt som avviker från det man faktiskt forskar om, och när man förväntas ta ställning i frågor som ligger utanför ens expertis.
Som forskare i sociologi får man ofta frågor om ämnen som invandring. Jag kan egentligen säga mycket om det, men jag tvekar att göra det i egenskap av expert, eftersom jag faktiskt fokuserar på helt andra områden och inte har den djupa kunskapen om migration som vissa av mina kollegor besitter. Att förvänta sig att jag ska ge en forskningsbaserad åsikt om sådana frågor riskerar att leda diskussionen i fel riktning. Oftast efterfrågas inte ett vetenskapligt svar (då skulle frågan behöva vara betydligt mer specifik) – det handlar snarare om ett politiskt ställningstagande. Om våra åsikter inte stämmer överens politiskt (och de som ställer frågor som dessa har sällan samma uppfattning som jag, utifrån mina erfarenheter), finns det en stor risk att hela forskningsområdet avfärdas med att “sociologerna förstår ju ändå ingenting”.
Det gör mig frustrerad. Och lite stum.
Du kanske också gillar…
…om att ha belägg
…om hat
…om att länka till forskning (eller inte)
Zemanta
Du kanske också gillar…
…om att ha belägg
…om hat
…om att länka till forskning (eller inte)
Zemanta
Du kanske också gillar…
Zemanta