…om rått kött och snygga omslag

Det går att se en växande trend med stiliga kokböcker som framhäver rått kött. Eller snarare – denna inriktning inom matfotografi är en del av en bredare samhällstrend. En som sätter fokus på naturliga ingredienser, hemlagad mat och rena smaker.

Det passar förstås bra ihop med hälsotrender som LCHF och paleo. Men det handlar också om att denna typ av traditionell matlagning blir ett sätt att särskilja sig som individ. Genom att göra sin egen hollandaise, köpa grönsaker direkt från producenten och brygga öl hemma, visar man att man är en person med stil, kunskap och medvetenhet.

Dessutom visar man att man har något av det mest eftertraktade idag – tid. Att laga sin egen pulled pork är faktiskt inte så komplicerat, men det tar sin tid. Visst, det kräver inte så mycket arbete (man kan till exempel kolla på sin favoritserie samtidigt), men det kräver ändå en del planering.

Färdiglagad pyttipanna kräver inte mycket planering. Eller tid. Eller kunskap. (Eller smak?)

Samtidigt som det naturliga köttet har blivit populärt, är vi på ett mer övergripande plan också avskärmade från själva råvaran. Visst, det är trendigt att göra sin egen korv, men det är knappast något som genomsnittssvensken sysslar med en lördagseftermiddag. Färdigmalen köttfärs, frysta laxfiléer och kycklingben i plastförpackningar är kanske ett steg närmare det naturliga köket (jämfört med färdiga köttbullar eller fiskpinnar), men dessa produkter visar ändå inte djurets ursprung.

Kött är både fint och tabu på samma gång (utan att ens ta hänsyn till vegetarianism och köttfria initiativ). Och det är just det som gör den något makabra matstylingen så intressant. Den belyser det motsägelsefulla vi upplever när vi dras till den bländande ytan samtidigt som det råa köttet kan te sig avskräckande.

Genom att kombinera det eleganta med det råa väcker man associationer som provocerar. Det är fel sak på fel plats, som antropologen Mary Douglas kanske skulle uttrycka det. Därför känns det fel, smutsigt eller rent av äckligt.

Jag vet inte om den här typen av bilder säljer, eller om de snarare avskräcker. Jag vet inte om läsarna av kokböcker reflekterar över dem som en spegling av vår samtid, eller om de bara ser dem som en snygg omslagsbild. Men jag kan inte låta bli att känna en fascination för de lager av betydelse som går att upptäcka i något så enkelt som några kokboksomslag, om man bara tar sig tid att se efter.

Du kanske också gillar…

  • …det stiliga livet, och vem som lever det
  • …om drycker
  • …om mat och identitet