Idag såg jag en TED-föreläsning om positivt tänkande, ledd av Alex Nyman. Den var verkligen intressant. Det är lätt att avfärda självhjälpsprat som ytligt, men jag uppskattade verkligen den här föreläsningen eftersom den fick mig att tänka efter.
Nyman menade att hjärnor som fokuserar på positiva tankar fungerar betydligt bättre. Dessutom går det att lära sig att ”bli mer positiv” på bara tre veckor. (Så sa han.)
En av de saker man kan göra är att varje dag skriva ner tre saker man är tacksam för. Tre positiva inslag i vardagen. Dessutom rekommenderade han att man ska föra dagbok över en positiv upplevelse varje dag. Efter tre veckor skulle man då ha tränat sitt sinne att fokusera på det positiva och lära sig att värdera livet mer. (Så sa han.)
Det fick mig att fundera över hur sociala medier fungerar i dagens samhälle. Facebook, till exempel, är designat för att främja positiva interaktioner. Man kan inte ”ogilla”, och om man vill ha respons på sina inlägg är det ofta säkrare att dela något positivt än negativt – något som vänner kan ”gilla”. De idealiserade vardagsberättelserna har visserligen diskuterats och kritiserats en hel del, men sällan nämns hur teknologin i sig driver oss mot att skapa just sådana inlägg.
Jag ser en kommersiell logik i detta. Om Facebook kan få oss att dela gladare statusuppdateringar, kanske de också kan hjälpa oss att känna oss mer positiva om vår vardag, precis som Nyman talade om i sin föreläsning.
Det är också relevant för bloggande. Många bloggar kan upplevas som en lång lista av positiva händelser. Hemmen ser ut som om de är hämtade ur inredningstidningar, frukostarna är ”bloggfrukostar”, barnen är både söta och väluppfostrade, och en vanlig tv-kväll i soffan framställs som något alldeles speciellt.
Är det ett problem? Kanske, ur vissa perspektiv. Det kan skapa ideal som är svåra att leva upp till, vilket i sin tur kan ge upphov till ångest. Varför kan någon annan ha det så bra, men inte jag?
Men jag tror också att detta kan ha en viktig funktion för den som skriver. När jag började blogga för ett halvår sedan kände jag verkligen av detta. Att beskriva sina dagar på ett positivt sätt kändes så bra. Var vi verkligen så lyckliga? Var det verkligen så fint? Och då insåg jag att jo, det kanske var så. Livet är faktiskt ganska bra, även om jag har barnens kladd på tröjan och fortfarande inte har en designerhandväska.
I livsstilsbloggar och på plattformar som Facebook och Instagram skapar vi en berättelse om oss själva – ett personligt narrativ – och ofta har den berättelsen en positiv ton. Visst formulerar vi något för andra, men samtidigt kanske vi också formulerar något för oss själva.
Jag tror att denna skapelse av berättelsen kan ha samma effekt som Nyman talade om. Den positiva berättelsen om vår vardag hjälper oss att rikta våra tankar mot det som är bra i livet. En dag kan det vara en trevlig middag med vänner, nästa dag nya skor, en lyckad träning eller ett barn som just lärt sig att gå.
Om man får tro Nyman, kan detta alltså göra oss både gladare och få våra hjärnor att fungera mer effektivt. Och det kan leda till fler positiva effekter i våra liv.
Under de senaste åren har vi sett många exempel på personer som startat bloggar och blivit framgångsrika, inte bara med bloggen utan även inom andra områden. Tänk om det inte bara handlar om att de är duktiga och ambitiösa från början? Kanske bloggandet i sig har bidragit till att utveckla ett positivt tänkande, vilket i sin tur har varit produktivt för andra aspekter av deras liv.
Det är en intressant tanke.
Du kanske också gillar…
…att dela med dig av din vardag
…konceptet ”learning by doing”
…reflektioner kring semester och dess betydelse
Zemanta