Alltför många dagar i livet tar mer än de ger. Men den här dagen var annorlunda. Det här var en dag som verkligen får en att växa, som gör att man kan andas lite djupare och känna sig lugnare.
Fyrtiofem minuter i bilen är nästan som en mini-semester i sig – att få sätta sig ner, vara stilla, och lyssna på musik medan man pratar. Ibland känner jag för att packa in hela familjen i bilen och bara åka en sväng, bara för att njuta av stunden.
När vi kom fram till Solvik passerade vi både äppelodlingar och vinfält. Tyvärr fanns det inga guidade turer, så jag är fortfarande lika oförstående som tidigare. Men nu vet jag i alla fall var man kan få mer information, och det är ju något. Kanske blir det fler utflykter framöver. Det känns nästan säkert.
Sedan blev det en härlig lunch med getost, grillad paprika, strimlad brysselkål och andra läckerheter, och Lilla Stina somnade så djupt att det nästan kändes overkligt.
Vi strosade runt. Det är något man gör på semester, även om det bara handlar om en dag. Jag köpte några vackra skålar i en sådan där charmig butik som har allt man kan tänka sig – julprydnader, kvastar, doftljus och drömfångare. Och så de där vackra skålarna.
Därefter besökte vi den mest fantastiska bokhandeln jag någonsin sett – utomhus!
Bara i Kalifornien.
Vi gick omkring bland dammiga böcker, och plötsligt fick jag en stark lust att öppna en egen bokhandel. Efter det stannade vi till på ett café för att dricka kaffe, och då blev jag plötsligt sugen på att starta ett café också.
Jag sa ju att det var en sådan dag. En dag som får en att vilja mer.
Nu har vi pratat om vårt drömcafé hela kvällen. Åh, vad bra det skulle bli! Jag ser det framför mig, så fint att jag skulle kunna bo där. Om det verkligen fanns skulle jag nog kunna göra det, för jag tror inte att det skulle generera enorma intäkter.
Men det är nog ett sådant café som får en att växa. Som gör att man kan andas lite djupare och känna sig lugnare.
Du kanske också gillar…
…att åka på utflykt
…det där caféet
…att semestra lite grann