Det har blivit några sådana resor den här året. Att åka till västkusten eller till Skandinavien under en kortare period än fyra-fem dagar är ganska knepigt, och att vara ensam med barnen under en längre tid kan kännas som en utmaning.
Visst går det. Ganska bra, faktiskt. Men det är också… ansträngande.
Jag tänker att vi måste skapa bra rutiner för dessa situationer. Vi måste båda kunna resa för jobbet ibland, utan att känna att vi måste stanna hemma för varandras skull, för att inte den andra ska behöva ta på sig för mycket ansvar. Om vi känner att det känns fel att åka så bör det vara för att vi inte vill vara borta från familjen, inte för att vi känner att vi inte kan.
Den här gången gick det faktiskt smidigare än förra. Jag hade bokat in några timmar med barnvakt på söndag eftermiddag och tisdag kväll, vilket gjorde stor skillnad. Kanske är det nyckeln, att se till att ha rutiner för att få hjälp, så att man faktiskt planerar in barnvakt istället för att bara hoppas att det kommer att gå bra.
Hur gör ni om er partner måste åka iväg en vecka? Klara ni er eller har ni strategier som underlättar när ni är ensamma?
Du kanske också gillar…
…om överlevnadsstrategierna
…om vardagslivet
…om tiden Zemanta
Du kanske också gillar…
…om överlevnadsstrategierna
…om vardagslivet
…om tiden Zemanta
Du kanske också gillar…
Zemanta