Lördag morgon har jag installerat mig på mitt favoritkafé med dator, böcker och en stor cappuccino. Vanligtvis skulle jag tycka att det är riktigt trevligt. Egen tid. Lyssna på musik. Bläddra i en bok. Skriva ner tankar. Reflektera fritt.
Men just nu har jag en hel del Måsten som hänger över mig.
Vetenskapliga tidskrifter har inte mycket förståelse för föräldraledighet. Refereerapporterna kom tillbaka redan i december, men jag har valt att ignorera dem, och nu går det inte längre. Deadlinen för revideringarna är i mars, och det finns mycket att göra innan dess.
Och allt detta måste göras under mina bästa stunder.
Morgnarna när jag ligger kvar i sängen, läser en saga för mina alltför vakna barn bara för att få stanna under täcket en liten stund till. De där pauserna mitt på dagen när båda barnen sover samtidigt. Timmen mellan nio och tio på kvällen när de somnat och jag kan njuta av en bok eller en film med en stor kopp te på soffbordet. Lördag morgon när vi äter frukost i lugn och ro och överväger om vi ska gå till torget eller ta en promenad i skogen.
Nu måste jag istället använda alla dessa stunder till ‘substantiella’ omarbetningar av den där artikeln som jag knappt minns vad den handlade om, men jag tror att jag tyckte den var ganska bra. Fast tydligen var den inte det.
Och det känns som att något brister.
Du kanske också är intresserad av…
…att börja jobba
…att välja bort kvinnor
…arbetslivet
Du kanske också är intresserad av…
…att börja jobba
…att välja bort kvinnor
…arbetslivet