Jag har nog aldrig riktigt förstått vad julstress innebär. Det är alltid så mycket som ska göras, människor överallt, resande hit och dit – jag känner igen det. Har varit med om det tidigare, så att säga. Men idag har jag aldrig känt mig så stressad som nu. Runt tvåtiden insåg jag att jag både glömt frukost och lunch, och dessutom var min telefon borta. Den är fortfarande försvunnen, för övrigt.
Men sedan lyckades min partner hitta mig och Leo vid julskinkan i affären. Hur det gick till? Jo, några timmar tidigare hade jag skickat ett mejl där jag listat mina ärenden och nämnt ‘affären’, men utan att ange tid eller vilken affär jag menade. Just denna affär var dessutom en vi inte besökt på flera månader, så det var kanske inte det mest logiska valet.
Så jag antar att det handlar om någon form av telepati.
Efter det vände allt, för vem kan vara stressad när man får köra barnvagn med en tvååring som glatt ropar ”no running!” och ”oops, sorry!” varje gång han krockar med något? Omöjligt. Skratt tar verkligen bort stressen.
Vi åkte hem, tände ljus, rostade nötter och värmde glögg och lussekatter. Hela hemmet doftade jul, och när vännerna kom över försvann den lilla stress som fanns kvar. Pulsen lugnade sig tillräckligt för att, när de hade gått, lyckas slå in nästan alla julklappar, koka mer glögg och steka köttbullar med kryddpeppar.
Det kommer nog att ordna sig med julen ändå.
Du kanske också gillar…
…om att skaka av sig stressen
…om saker man ångrar
…om flinka tomtenissar
Zemanta
Du kanske också gillar…
…om att skaka av sig stressen
…om saker man ångrar
…om flinka tomtenissar
Zemanta
Du kanske också gillar…
Zemanta