Jag skulle nog vara ganska entusiastisk över den här högen även om jag bodde i Norge. Men nu när jag befinner mig utomlands, och får besök från Norge, och den besökande har med sig en sådan här hög, då är jag absolut kapabel att utstöta glädjetjut som kan få hela grannskapet att stanna upp. Men det var verkligen värt det.
Jag har en stor förkärlek för inredningstidningar. En oekonomisk förkärlek, får man säga.
Och visst, det kanske inte riktigt räknas som litteratur. Det kanske uppmuntrar till konsumtion och ytlighet, och slit-och-släng. Dessutom går det säkert åt en hel del träd för att producera och transportera dessa tidningar.
Men ändå ger de mig en slags inre ro. Ju mer jag bläddrar, desto mer avslappnad blir jag. De som inte finner lugn i vackra hem i glänsande tidningar brukar säga att allt ser för perfekt ut och att ingen har ett sådant välstädat hem. Dessutom har nog ingen råd med stolar som kostar en förmögenhet.
Jag inser att det är lätt att känna stress inför dessa ideal som få kan nå upp till. För det som beskrivs i tidningarna är inte bara en inbjudan till att ta del av ett vackrare liv, utan också en uppmaning att försöka efterlikna det. Om man inte kan eller vill, kan det kännas jobbigt.
Men kanske är det bara jag som är annorlunda, för jag känner inte så. Jag blir bara glad.
Kanske handlar det om att jag ser att det finns en annan nivå av livskvalitet. Kanske är det skönt att ha något att sträva efter när man är osäker på sin väg i livet. Kanske finns det en trygghet i att faktiskt attraheras av de etablerade idealen.
Eller kanske är det helt enkelt så snyggt att man blir stum nog att stanna upp och inse att man faktiskt har det riktigt bra.
Du kanske också gillar…
– …insikter man får av att läsa inredningstidningar
– …det vackra livet och de som lever det
– …de där leksakskatalogerna som alltid dyker upp
Du kanske också gillar…
– …insikter man får av att läsa inredningstidningar
– …det vackra livet och de som lever det
– …de där leksakskatalogerna som alltid dyker upp