Jag är en person som trivs bäst med att ha ett fast hem. En sådan som alltid packar upp sina väskor och hänger in kläderna i garderoben när jag checkar in på hotell. En sådan som besöker nya städer och alltid tänker att här skulle man kunna bo. En sådan som bläddrar igenom bostadsannonser på kvällarna, bara för skojs skull.
Jag saknar vår första riktiga lägenhet i Lund. Jag saknar vårt hus vid kusten. Jag saknar det mysiga stället där vi bodde i fjol. Och när vi väl lämnar vår nuvarande bostad kommer jag att sakna den också.
Under de senaste dagarna har jag reflekterat över vad jag har tyckt mest och minst om på alla platser där jag har bott. Vad jag tar med mig, förutom saknaden. Jag har även lekt med SketchUp och funderat på hur den perfekta planlösningen ser ut. Behöver man verkligen en vinkyl? Och kanske är en inglasad altan inte så dumt ändå.
Jag har drabbats av hyressyndromet. Hyrt boende, hyrda möbler. Det enda som verkligen är vårt är grillen och några vinglas. Ibland är det fantastiskt skönt, men det kan också kännas trist. Fingrarna kliar, och därför gör jag ritningar och inreder i tankarna.
Jag tror att jag behöver göra en lista. Det är det enda som kan stilla det där kliandet i fingrarna.
Du kanske också gillar…
…om dagens dos av bostadsannonser
…om teknikens påverkan på livet
…om våra drömmar och visioner
Du kanske också gillar…
…om dagens dos av bostadsannonser
…om teknikens påverkan på livet
…om våra drömmar och visioner
Du kanske också gillar…
Zemanta