Det känns alltid bra att besöka marknaden på lördagmorgnar. Att smaka på saftig frukt, krämig ost, salta oliver och rostade mandlar. Att köpa tomater och vindruvor som fått mogna i den lokala solen, eller färska örter från grannen som odlar dem i sin trädgård. Jag stannar ofta till vid äggförsäljaren för att fråga hur hönorna mår, och lyssna på berättelser om hur de kämpar för att hålla rävarna borta så att hönsen kan gå fritt. En diskussion om vad grisar äter brukar också dyka upp, och svaret är ofta att de får överbliven äppelpaj.
Självklart är det en lyx att ha tillgång till detta.
Det är en lyx eftersom få platser har ett klimat som möjliggör färsk och lokal mat året runt, tillsammans med en stark tradition av ekologisk produktion. Det är en lyx eftersom det kan vara kostsamt att handla på detta sätt, och inte alla har råd. Det är också en lyx eftersom matlagning från grunden kräver både kunskap och tid, resurser som inte alltid är jämt fördelade.
Den senaste tidens diskussioner om hästkött, där det visade sig att produkter innehöll mer än vad som angavs, belyser de långa kedjorna där det är svårt att säkerställa livsmedlens ursprung. Det är en process där saker kan gå fel, och kunden har ingen möjlighet att kontrollera vad som egentligen finns i maten.
Det skrämmande i denna situation är inte bara risken att få i sig hästkött, utan att vi kan ha fått i oss en mängd andra ämnen som vi ännu inte är medvetna om. Det finns ett systemfel när man inte ens vet vad som finns i produkterna.
Självklart måste vi kunna lita på innehållsdeklarationer.
Men jag tror att det skulle vara bra om vi kunde minska vårt beroende av dessa deklarationer. Om vi istället kunde äta mindre av färdiglagad eller halvfärdig mat och istället fokusera mer på råvaror som knappt behöver deklareras. En morot är betydligt svårare att manipulera än en förpackning med färdiga köttbullar.
Det gör mig ledsen att tänka på hur vår matkultur har förändrats. Halvfabrikat har blivit normen snarare än undantaget. Allt ska gå snabbt och enkelt, vilket jag fullt ut förstår, särskilt när bägge föräldrarna arbetar till fem och ska hämta barnen på förskolan och handla på vägen hem. Givetvis är det lättare att steka färdiga köttbullar än att göra egna från grunden. Men om man inte har tid att rulla egna köttbullar, kanske man borde överväga att äta något annat istället, något som är snabbare men ändå oprocessat?
Jag tror att vi verkligen behöver sträva efter att förändra detta. Det handlar inte bara om att veta vad som finns i maten. Det handlar också om att det som faktiskt listas sällan är särskilt bra.
Vi behöver äta mer oprocessad, eller hel, mat. Mat som inte kommer i färgglada förpackningar. Mat som vi kan köpa direkt från bonden på marknaden, om vi har möjlighet till det.
Du kanske också gillar…
…en picknick vid sjön
…att se det som verkligen betyder något
…frysboxens möjligheter