Att utforska barnpassningsalternativ
Idag planerar jag att kontakta några barnflickor för att se vilka alternativ som finns för barnpassning. Om allt går som det ska, kan jag tänka mig att börja jobba lite lagom tills Leo fyller sex månader. Trots att ekonomin kring arbete och barnpassning knappt går ihop.
Jag förstår att det låter konstigt. Om man inte jobbar för att tjäna pengar, varför kan man inte bara stanna hemma med barnet istället?
I Sverige finns det en stark norm som säger att mammor ska vilja vara hemma med sina barn så länge som möjligt. De argument som ofta tas upp handlar om amning och anknytning, men det finns också en känsla av att det ”känns fel” att göra på något annat sätt.
Jag råkade läsa en diskussion om detta sent en natt, och det var intressant att se hur olika mammor resonerar. De flesta mammor jag känner som arbetar heltid ammar sina barn. De hittar sätt att amma före och efter jobbet, på helgerna och ibland även nattetid. Det är inte ovanligt att barnflickan tar med barnet till jobbet så att mamman kan amma. Under dagen får barnen bröstmjölk på flaska, och mammorna pumpar mjölk på jobbet. Det är visserligen lite krångligt, men med rätt rutiner fungerar det.
Anknytningsargumentet är mer komplicerat, särskilt eftersom det är en psykologisk teori som är omdebatterad. Men om vi ser på argumentationen är det intressant att notera hur vikten av ”anknytning” under det första året framhävs olika beroende på situationen. Om mamman väljer att inte vara hemma det första året, ses det ofta som ett problem. Men om det handlar om pappan, blir det istället en beklaglig omständighet. Det är sällan man hör om barn som växer upp till missbrukare på grund av att pappan måste jobba. Om pappan vill vara hemma men ”måste jobba”, är det oftast mer synd om honom än att det ses som ett problem för barnet.
Anknytningsteorin som argument är därför djupt präglad av normer kring föräldraskap. Det handlar inte bara om vad som anses vara bra eller problematiskt för barnet, utan också om hur föräldern uppfattas i övrigt. Det påminner om situationen kring alkohol under de första graviditetsveckorna – om du medvetet dricker alkohol då, ses du som en ansvarslös förälder, men om du inte visste om graviditeten, är det inte lika allvarligt.
Jag vill inte säga att argumenten kring amning och anknytning saknar värde. De har sina poänger. Men i många fall verkar normerna kring föräldraskap vara viktigare än de faktiska argumenten när man diskuterar vem som ska ta hand om barnet under dagen. Logiken blir att om man inte vill ta föräldraledighet, så vill man inte vara förälder, och då bör man kanske inte bli det. Föräldraledighet och moderskap har blivit djupt sammanflätade i Sverige, och den som bryter den kopplingen riskerar att få sitt föräldraskap ifrågasatt.
Jag ber om ursäkt för den heteronormativa vinklingen. Det gör diskussionen enklare, och jag har begränsad kunskap om förväntningarna kring föräldraskap när föräldrar är av samma kön. Om du har erfarenheter på detta område, dela gärna med dig!
Du kanske också är intresserad av…
- …att ha en heltidsbarnflicka – utöver förskolan
- …dagis och kärleken
- …att börja jobba efter föräldraledighet