En reflektion över sjukvårdssystemet
Så länge man har ett jobb och en bra försäkring är det lätt att förlora sig i tanken om hur segregerat sjukvårdssystemet faktiskt är här. Hur det driver upp kostnader, hur orättvist det kan vara, och hur ojämlikt det fungerar. Varje gång vi får en faktura från sjukhuset som visar vad de debiterat vårt försäkringsbolag för en läkarbesök, blir vi först chockade och sedan tacksamma för att vi har en så bra försäkring.
Det är som om vi ständigt blir påminda om hur snurrigt systemet är. Ta till exempel när Oliver föddes. Nästan gratis, eller kanske runt 80 000 kronor, beroende på hur man ser på det och från vilket perspektiv man utgår ifrån.
Och häromdagen fick vi pappren från när vi tog Oliver till akuten efter att M hade tappat honom så att han fått blåmärken över halva huvudet. Det var en snabb och enkel undersökning, in och ut på en timme. För försäkringsbolaget kostade det några tusenlappar. Vi betalade strax över två hundra. Men det mest chockerande var inte ens kostnaden. De skickade även ett brev där de undrade om någon annan var inblandad i olyckan. Någon utanför familjen. Någon att lägga skulden på.
Någon de skulle kunna stämma för kostnaderna av akuten.
Och där var vi, påminda igen.
Du kanske också gillar…
…att läsa om en dyr vägning på BVC
…om veckan
…om insikter och utsikter