Jag sitter på hotellrummet med balkongdörren vidöppen, och den varma brisen från Karibien sveper in. Ett barn ligger på golvet och leker med de klara plastleksakerna som vi får på varje restaurang. Det andra barnet ligger på en av sängarna. Han sover inte än, utan vrider och vänder på sig, men i alla fall är han tyst. Just nu.
Det var en annan historia tidigare idag när vi var i lekparken. Den Äldsta sprang omkring medan Den Yngre sov i selen på min mage. Det var fullt av andra barn och föräldrar där. Men som vanligt var det max en förälder per barn. Den andra föräldern hade fullt upp med något annat, på egen hand. (Tror vad du vill.)
Lekparken är en av de platser dit man gärna går när man har barnen för sig själv på semestern. Här kan de vara hur galna som helst. Poolen eller stranden fungerar såklart också, men de ställena kräver lite mer av föräldern. Åtminstone av mig.
Igår eftermiddag hade vi en sådan stund vid poolen, barnen och jag. Den Äldsta höll på att utforska rabatterna, sköljde av sig jorden i poolen, kastade stenar i vattnet för att se stänken, och sprang omkring trots att han inte fick. Självklart halkade han och slog huvudet i plattorna, stänkte vatten på ett vänligt par från Japan och klättrade på solstolarnas ryggar, för att sedan tappa bort vår handduk.
Därefter kom Maken och räddade mig med en cocktail. Det var nog bra för alla inblandade.
Att resa med små barn fungerar alldeles utmärkt. Det gör det. Men någon semester är det verkligen inte. Det är inte synd om mig – vi bor på ett fint resort, jag behöver varken bädda sängen eller laga mat, och vi kan vara ute hela dagarna. Men jag har bara lyckats läsa tretton sidor i min semesterbok. Tretton. På en vecka.
En semester utan läsning är ingen riktig semester.
Du kanske också gillar…
…en affisch från Playa del Carmen
…att bli en del av den där tropiska atmosfären
…att resa bort, och hem