Dofter väcker känslor, minnen och associationer. En gammal cykel som susar förbi på trottoaren får mig att tänka på sommarens äventyr vid sjön. Solkräm med doft av vanilj tar mig tillbaka till den där resan till Grekland när jag gick i nian. Och när jag känner doften av äkta bivaxljus – inte de moderna av plast – ser jag framför mig hur jag sitter i min mormors vardagsrum, i den fåtölj som jag har nu, och det är jul och jag njuter av hennes hembakade pepparkakor medan hon berättar historier från sin barndom.
Nu är det höst i Sverige, och jag längtar efter den. Jag längtar efter dofterna. Blöta ylletröjor, fallande löv och regn.
Idag på stan kunde jag inte motstå de doftljus som stod på hyllan och nästan ropade på mig. Nya dofter. Lite djupare, lite mörkare. Mer höst än tidigare. Inte den blöta, förmultnande hösten, men fortfarande en höst.
Kanske är det dofter som jag bär med mig, dofter som kommer att återkomma längre fram i livet och föra med sig minnen från just denna höst. Jag undrar vilka minnen det kommer att bli.
Du kanske också gillar…
…om svenska smaker
…om en affisch från Hawaii
…om höstlöv
Zemanta
Du kanske också gillar…
…om svenska smaker
…om en affisch från Hawaii
…om höstlöv
Zemanta
Du kanske också gillar…
Zemanta