Lina stängde ner det blogginlägg hon just läst. Det handlade om jämställdhet och hur kvinnor och män inte delade upp sysslorna hemma på ett rättvist sätt. Fyrtiofem minuter mer per dag lade kvinnor ner, stod det. Men kunde det verkligen stämma?
Hon och Oskar delade ju faktiskt alla sysslor rättvist.
Diskandet. Tvätten. Matlagningen. Städningen.
Eller, kanske inte exakt lika. Men de hjälptes åt i alla fall. Om hon lagade maten så diskade han. Städade hon så tog han hand om tvätten. Så var det inte för alla par!
Lina kände sig tacksam för att han hjälpte till. Inte som Sofias man som kom hem från jobbet och förväntade sig att maten skulle vara klar. Och när hon frågade om han inte tänkte hjälpa till med disken, svarade han att det ju fanns en diskmaskin. Sedan skrattade han åt sin egen kommentar och försvann till garaget eller tv:n.
Nej, hemma hos Lina och Oskar hjälptes de åt.
Varje torsdag städade de tillsammans. Lina började direkt när hon kom hem från jobbet för att hinna plocka undan, så när Oskar kom hem hjälptes de åt att damma och dammsuga. På lördagar var det tvättdag. Hon vaknade oftast tidigare så hon brukade sätta igång en eller två maskiner, så var det gjort. Sedan hjälptes de åt att vika kläderna när Oskar vaknat.
När de hade gäster på middag var det Oskar som stod för matlagningen. Han gjorde en fantastisk sås och grillade alltid köttet perfekt. Lina tyckte det var lyxigt att kunna sitta och prata med gästerna medan hennes man fixade i köket, och hennes vänner höll med. Hon brukade förbereda det mesta på eftermiddagen, skära grönsaker, marinera kött, göra efterrätt och duka. Sedan drog hon på sig en fin klänning och fönade håret, och så fick hon ett glas vitt vin i handen medan han rörde ihop såsen och grillade. Så hade inte alla det!
Under veckorna var det oftast hon som lagade maten, eftersom hon slutade en halvtimme tidigare. Men när Oskar kom hem brukade han duka, om inte barnen hade gjort det. Sedan diskade han medan hon plockade undan och gjorde i ordning barnen för kvällen. Så när klockan slog åtta kunde de njuta av lite tid tillsammans. Det kändes härligt, och hon tyckte synd om de par som inte hade det så!
Förutom på tisdagar och torsdagar, förstås, när han tränade och var tvungen att åka hemifrån klockan sju. Då fick hon ta både disken och barnen, men det var ju bara två kvällar i veckan. Dessutom behövde han den där träningstimmen eftersom han jobbade så hårt. Det var han värd, tyckte hon.
Lina mindes sin egen uppväxt. Hennes mamma gjorde allt hemma. Så skulle hon aldrig ha det, hade hon lovat sig själv, och där hade de ju lyckats ganska bra.
Det blev svårare när barnen kom, förstås. Det blev mer att göra och hon anpassade sig kanske lite mer än vad Oskar gjorde. Det kom mer naturligt för henne helt enkelt.
Som när det gällde att städa och plocka. Han såg inte kaffefläcken på golvet, tänkte inte på smulorna på köksbordet. Då insåg hon att han inte hade samma standard som hon när det kom till renlighet. Det var inte rättvist att bara hon skulle bestämma hur de skulle ha det. Det var rimligt att hon gjorde lite mer eftersom hennes krav var högre.
Sedan var han ju också ganska glömsk. Hon kunde hålla saker i huvudet på ett annat sätt. De var helt enkelt olika. Hon visste när hans mamma fyllde år och kunde alltid komma på bra presenter till släkten. Hon tyckte det var kul att börja med julklappslistan redan i november och att kolla butikernas erbjudanden för att kunna köpa saker billigt. Hon hade koll på när barnen hade simning och när de skulle ha matsäck. Det var ingen stor grej för henne, det satt liksom i ryggmärgen. Kanske var det genetiskt, det där med att hålla alla praktiska detaljer i huvudet?
Och han jobbade så mycket. Han hade stort ansvar, koordinerade personal och tog svåra beslut hela dagarna. Och han tjänade ju flera tusen mer än hon gjorde. Då var det inte orimligt att det var hon som strök skjortorna. På så sätt bidrog hon ju också till hans lön! Det kändes bra att kunna bidra på det sättet, det gjorde dem mer jämlika, tyckte hon.
Dessutom gjorde han många andra saker, det måste väl också räknas? Han bytte däck på bilen vår och höst och satte upp nya listerna i vardagsrummet i januari. Ja, han gjorde faktiskt nästan allt som hon bad honom om!
Han gjorde det han var bra på och hon gjorde det hon var bra på. Och så skulle det vara.
Hon kunde inte förstå folk som klagade på hur de hade det hemma. Var de inte nöjda var det väl bara att gå? De fick faktiskt skylla sig själva som inte såg till att ordna det bättre för sig.
Lina kände faktiskt medlidande med dem.