…om dagis, förskola och språkets makt

När jag var barn gick jag på dagis. Det var så man sa då. Nu kallas det förskola. I vissa kretsar verkar det nästan lika tabu att använda ordet dagis som att kalla chokladbollar för… ja, ni förstår.

Språket är av stor vikt, eftersom språk och tänkande är sammanlänkade. Vad som är acceptabelt att säga i ett visst sammanhang har både normativ och språklig betydelse, och det finns ett tydligt samband mellan dessa. Genom att studera språkets utveckling kan vi också få insikter om hur samhället förändras. Till exempel, den ökade användningen av ordet hen kan ses som en indikator på att jämställdhet uppfattas som viktigt och aktuellt i vårt samhälle. På samma sätt kan man medvetet försöka introducera nya ord eller sätt att uttrycka sig för att påverka samhället i en viss riktning, som just hen.

Diskussionen om dagis och förskola är ett annat tydligt exempel. Att använda termen förskola signalerar att verksamheten är pedagogiskt inriktad och att personalen är utbildade inom området. Syftet är att höja statusen både för verksamheten och yrket.

Det är lätt att tro att det inte spelar någon roll, att om man själv anser att det handlar om mer än bara förvaring av barn, så kan man fortsätta kalla det dagis. Men de ord vi väljer att använda skickar olika signaler. Genom att säga förskola framhäver vi det pedagogiska, medan ordet dagis inte bär med sig samma innebörd, oavsett våra egna tankar.

Men här kommer en komplikation. Leo går på dagis. På riktigt. Och det gör saken lite krångligare.

Han går på ett barnpassningsställe, medan flera av hans kompisar går på förskola. Visst, det är i stort sett samma sak, men skillnaden ligger i det uttalade pedagogiska programmet som förskolorna har. Och så förstås, prislappen.

Terminologin är viktig. Förskolor anses vara lite mer prestigefyllda, och att kalla sitt dagis för förskola är som att påstå att man bor på en finare adress när man verkligen har en vanlig lägenhet i ett gammalt hus. Man vill framstå som lite mer än man är, men det känns inte helt äkta.

När jag pratar svenska vill jag bita mig i tungan varje gång jag säger dagis. Men jag kan inte heller säga förskola. Jag har övervägt att bara kalla det daycare. Leo går på ett daycare. Men då känns det så klichéartat att jag får ont i huvudet. Jag är ju inte någon typisk utlandssvensk.

Så tills jag hittar ett bättre alternativ får jag bita mig i tungan, lite till.

Du kanske också är intresserad av…
…att älska eller hata kvinnor
…små barn på förskolan
…språk och dess betydelse för samhället