Jag läser att det är bäst att äta efter säsong. Grönsakerna är då både goda, näringsrika, prisvärda och snällare mot miljön.
Men beroende på var man bor kan det betyda att man under flera månader mest får nöja sig med… snö. Ibland måste jag nästan nypa mig i armen – inte för att försäkra mig om att jag inte drömmer, utan för att jag nästan glömmer hur det var att inte kunna plocka upp en zucchini som skördades samma dag. Idag kan jag gå till en bondemarknad och smaka på nyplockade äpplen och persikor för att välja de som smakar bäst – det är så lätt att vänja sig vid detta. Det känns som om det alltid ska vara så här.
Sen kommer jag hem, där mataffären har en ynka liten hylla med ekologiska grönsaker (men hela elva olika sorters halloumi – prioriteringar, antar jag). Då ryggar jag tillbaka inför de smaklösa tomater som har besprutats, gödslats med kemikalier, skördats för tidigt och fraktats över hela planeten. De smakar nästan ingenting. Finns det ens någon mening med tomater i det läget?
Och så tänker jag att jag måste njuta mer. Ta vara på stunden.
Som om man kan spara smaker. Som om man – om man äter tillräckligt många persikor direkt från trädet – kan klara sig utan dem senare.
Det är jag inte säker på att jag kan.
Du kanske också gillar…
- …frysboxkultur
- …lax med teriyakiwok
- …små, varma tomater för frusna själar