Den här veckan har jag tagit mig tid att läsa ”Född att springa”. Boken handlar om löpning, helst i långa distanser utan de moderna löparskorna. Som det var från början.
Trots att den kanske inte var en litterär höjdare, växte min lust att springa för varje sida som passerade. ”Spring då”, föreslog min vän Lisa. Men jag har hört att man helst ska vänta i sex månader efter att man har fött barn.
Det verkar ju rimligt, eller hur?
Istället har jag försökt att gå mycket, i skor med tunn sula eller helt utan, för att vänja mina fötter och ben. Igår när vi promenerade, testade jag att fokusera på fotens rörelse. Lite som när man styrketränar – tänk på biceps så får du bättre kontakt där.
Bara för att se hur det kändes.
Och det gjorde faktiskt skillnad. Jag märkte hur jag började gå mer upprätt, hur jag kände marken under mig, hur fötterna arbetade, och hur bålen aktiverades. Det kändes riktigt bra.
Nu ska jag och min son Leo iväg för att vandra med en grupp andra mammor. Jag tror att jag skippar löparskorna den här gången.
Du kanske också gillar…
…att hantera novembermörkret
…att vänja dig vid att gå
…en amerikansk läslista