Den här veckan gjorde jag ett spännande köp – mina första fem-fingers. De är en del av mitt nya liv, det där med nyårslöften och allt som hör till. Ni vet, det där livet där man är aktiv, går långa promenader och har starka vader, utan att känna av träningsvärk i höfterna efter en enkel tvåtimmarsvandring med en liten på magen.
Men att gå nästan barfota är mer utmanande än man kan tro. Först ska man få på sig dessa gummibitar, med varje tå på sin rätta plats. Det kan nästan kännas som ett träningspass i sig.
Sedan kommer det svåra – att vänja sig. Fötterna har varit instängda i skor alldeles för länge och behöver tid på sig att anpassa sig. Att jag går barfota till brevlådan varje dag verkar inte räknas. Det handlar om att ta korta rundor runt kvarteret och successivt öka avståndet.
Dessutom ska man göra fotövningar. Gripa med tårna, sträcka ut dem och allt möjligt annat. För att få igång musklerna i fötterna.
Så här sitter jag nu i soffan, äter glass och viftar på tårna, precis som Pippi Långstrump.
Det finns definitivt värre sätt att träna på.
Du kanske också gillar…
– …att vänta på att springa
– …det fina med det inverterade fina
– …pepparkakor
Zemanta