…om att välja bort kvinnor

Igår satt jag och min partner i bilen och pratade.
(Visst pratar vi alltid, men när vi sitter i bilen med barnen fastspända där bak får man ofta tillfälle att få ur sig mer än en mening innan man måste stanna för att torka upp spilld juice, trösta någon som ramlat eller lyfta ner en liten från baksätet. De sitter där de sitter.)

I alla fall. Vi diskuterade när det blir dags för M att anställa sin första doktorand och hur avgörande det är att hitta rätt person. Det handlar ju om någon man ska arbeta nära med i fem år, skriva flera artiklar tillsammans och så vidare. Rätt person kan verkligen gynna ens karriär, medan fel person kan stjälpa den.

”Jag skulle nog vara mer bekymrad om det var en kvinna”, sa M med en lätt ironisk ton. ”Det finns en större risk att hon tar föräldraledighet, hon kanske är borta i flera år, och då står jag där utan att kunna avsluta mina projekt.”

Självklart menade han inte att han faktiskt skulle låta kön påverka valet av doktorand. Men jag tror att det är nyttigt att prata om sådana känslor och tankar. Det är inte konstigt att tänka så – det visar att man är medveten om de mönster som finns. Om man inte erkänner att man har sådana tankar, även om det bara är för en kort stund, blir det mycket svårare att se till att man inte agerar utifrån dem. Om man är medveten om problemet kan man, när man väljer mellan kandidater, ställa sig själv frågan om kön påverkar valet på något sätt. Då minskar risken för att det faktiskt blir så.

Vi konstaterade också – förstås – att ju mer likartade mönstren för föräldraledighet blir mellan män och kvinnor, desto mindre blir incitamentet att göra sådana riskbedömningar. Då minskar motivationen att välja bort kvinnor.

Tänk att få uppleva ett arbetsliv där kvinnor inte diskvalificeras. Kanske, en dag, kan vi nå dit?

Du kanske också är intresserad av…
…hur kvinnor tar hand om barnen utan ersättning medan män får betalt för det
…diskussioner kring män, kvinnor och föräldraledighet
…vem som faktiskt tar föräldraledighet

Zemanta