Det är den tiden på året igen när det är dags att sätta ihop sin önskelista. Jag tror att många barn här i Sverige gör det inför jul.
Visst, jag har passerat trettio och har två egna barn, men när det handlar om julen så spelar det ingen roll. Om julen är barnens högtid, varför skulle inte jag också få känna mig som ett barn? (Fast gärna med lite vuxen glögg på sidan om.)
Att skriva önskelistor är en del av hur vi formas in i vårt materiella samhälle. Genom att önska sig saker lär sig barn att bli konsumenter. Det handlar inte bara om att önska i största allmänhet; ofta är det mycket specifikt. Det är medvetna och kräsna konsumenter som växer fram.
Man vill inte ha vilken pryl som helst; märke, färg och material specificeras i allt större utsträckning på de där listorna. Istället för att önska sig en mobiltelefon kanske man önskar sig en vit iPhone 13 med största lagringsutrymme och ett stiligt skal från Gucci. Kanske länkas till och med sidan där den kan köpas.
Visst, det är hjälpsamt och vägledande. Men ju mer detaljerade listorna blir, desto mer börjar de likna inköpslistor. Specifikationerna visar att det är viktigt exakt vad som ligger i paketen, och att allt som ligger utanför de angivna ramarna inte är önskvärt. Det kan vara okej att ge någon en slumpmässigt vald tröja, men inte om personen tydligt har listat tre tröjor med märke, modell, storlek och färg. Att ge något helt annat kan uppfattas som att man struntar i mottagarens önskemål – att man inte bryr sig eller tror sig veta bättre än den andra. Oavsett vilket, så blir det fel.
Jag skriver ofta långa och detaljerade listor, det ska erkännas. Jag försöker intala mig själv att mängden önskningar är välmenande – att den potentiella givaren, tomten, ska få många förslag och att det ska kännas mindre pressande. Dessutom blir det enklare att julshoppa med en lista i handen.
Men även om jag kan resonera kring det och säga att jag egentligen inte behöver några julklappar, så signalerar listan något annat.
Ändå skriver jag aldrig någon önskelista förrän mamma har frågat efter den minst tre gånger. Det gör kanske ingen skillnad egentligen, men det känns ändå lite bättre så.
Du kanske också gillar…
…om juldekorationer för livet
…om leksakskatalogerna som vi älskade
…om det vackra livet och de som lever det