Ibland sätter jag mig ner i skymningen.
Jag justerar ljusstyrkan på skärmen tills den nästan är helt svart, och låter orden flöda fritt från mitt sinne. I dessa stunder hör jag tankarna i mitt huvud istället för att se dem på skärmen. Jag stänger av en sinneskanal – synen – för att fokusera på andra. Jag gömmer mig i mina hörlurar som stänger ute allt annat och lyssnar på låtar jag spelat så många gånger att jag inte längre hör texterna, utan bara känner rytmerna pulsera genom kroppen. Rytmerna blandas med tankarna i huvudet, och mina fingrar dansar i takt med musiken som ekar i bakgrunden. Tangenternas motstånd när jag trycker ner dem med fingertopparna känns mer intensivt när jag inte ser bokstäverna framför mig. Till och med dofterna runt omkring mig blir tydligare. Bränt bröd från en brödrost i närheten. Nybryggt kaffe. Granbarr och en apelsin som legat i fönstret lite för länge.
Tio minuter, med timer. Sedan är det över.
Som nu.
Du kanske också gillar…
…att vara en del av inredningen
…att vara förberedd
…att längta efter helgen nu
Zemanta