…om att “se det man vill se”

Det finns en koppling mellan att uppfatta frågor kring jämställdhet och könsstrukturer, och att identifiera sig som feminist. Många som väljer att kalla sig feminister skulle nog hävda att detta samband innebär att de ser problemen (för att de existerar) och därför kallar sig feminister. Ofta i debatter stöter man dock på påståenden om att relationen är omvänd – att en person är feminist och därför uppfattar problemen. När detta framförs är det vanligtvis ett sätt att försöka ifrågasätta den andras ståndpunkt – du ser bara dessa problem för att du vill se dem. Det kan vara frustrerande att få sådana anklagelser kastade mot sig, och det är en effektiv metod för att tysta någon. Det antyder att problemen inte existerar, och att ens personlighet skapar konflikter där det egentligen inte finns några (dumt av dig).

När det uttrycks på det sättet blir det givetvis problematiskt. Men är det helt ologiskt att påstå att man ser jämställdhetsproblem för att man är feminist? Absolut inte.

Det betyder dock inte att man ”bara ser det man vill se”. Vad det handlar om är att man lär sig att känna igen mönster. Strukturer är ofta ganska abstrakta och svårfångade – det kan vara utmanande att identifiera när, var och hur de påverkar. Det innebär inte att de inte är verkliga eller viktiga. Ibland krävs det en slags ”utbildning” (till exempel genom diskussioner eller att läsa böcker) för att kunna förstå dessa strukturer.

Att bli mer benägen att identifiera strukturella problem efter att ha fått viss träning är därför inte så märkligt. Det liknar hur man blir mer kapabel att förstå derivator och integraler efter att ha studerat matematik på gymnasiet.

Du kanske också är intresserad av…

  • …att skapa konflikter där de inte behövs
  • …att vara utmanande
  • …att ha komplexa känslor kring kvinnor

Zemanta