…om att göra kärlek

Idag firar två av mina underbara vänner sin stora dag, och jag kan tyvärr inte vara där. Jag hade verkligen velat delta, men det blev helt enkelt för besvärligt för mig.

Det känns sorgligt. Dels för att sådana här tillfällen är perfekta för att ses, särskilt när avståndet mellan oss är så stort. Jag hade gärna träffat er. Men jag är också ledsen för att jag missar just detta bröllop. Det handlar inte bara om att ses, det är så mycket mer än så.

Jag är väl egentligen lite skeptisk till äktenskap, det ska erkännas. Men oavsett vad man tycker om det i grunden, så har äktenskap och bröllop en stor symbolik i vår kultur. Det blir en av de mest kraftfulla handlingarna för att uttrycka kärlek.

Att lova varandra i nöd och lust handlar inte bara om att binda sig juridiskt. Jag tror att det idag, eller kanske till och med mer än tidigare, handlar om att anspela på den traditionella synen på äktenskap som det ultimata beviset på kärlek. Genom denna handling visar man vad man verkligen känner.

Och självklart gör det inget att ha vittnen (eller gäster, som vi oftast kallar dem) närvarande. Deras deltagande bekräftar och förstärker stunden. De känslosamma stunderna, tårarna och glädjen visar att vi ser och förstår vad ni gör och känner.

Och så skapar vi tillsammans en känsla av kärlek, alla tillsammans.

Jag hade velat vara en av de vittnena, och få dela denna kärlek med er, Sofia och Emil.