…om att fly från friheten

Det är verkligen en förmån att få vara hemma med en liten bebis som mest sover, det är det. Så många timmar där man kan göra lite vad man vill. Ta det lugnt hemma, ge sig ut på en utflykt eller umgås med vänner. Sånt som man, när man jobbar, önskar att man hade mer av i livet.
Tid.
Fri tid.

Men jag är inte så bra på att hantera den där fritiden. Jag fastnar i det lugna, och plötsligt blir det inget gjort. Tiden tickar på, och den där friheten känns inte riktigt så fri som den borde. Som den skulle kunna vara.

För att den fria tiden ska kännas som just det kanske man behöver sätta den i relation till något annat, något som är lite mindre fritt.
Jag vill ju verkligen njuta av den här tiden så länge jag har den. Jag vill att den ska kännas fri, och inte bara som en väntan på vad som kommer härnäst.

Så nu har jag tagit tag i mig själv. Gjort ett schema, en lista.
Självklart. Alltid en lista.

Med en lista blir jag lite mer organiserad, lite snabbare och en aning mer nöjd med mig själv. Fastän jag egentligen blir lite mindre fri.

När vi var små brukade vi barn städa efter middagen på lördagarna. Vi gav oss själva en tidsram – tio minuter på köksklockan – och inom den tiden skulle allt vara klart. Alla ytor skulle avtorkas, diskmaskinen skulle sättas igång, kastruller och stekpannor diskas, spisen putsas och diskhon rengöras. Vi hann alltid precis, och det fungerade bara om vi var välkoordinerade och gjorde allt i rätt ordning.

Och då blev det faktiskt roligt.
Jag tror att jag behöver ramar i mitt liv. Något som avgränsar mig så att jag inte bara flyter ut och rinner iväg. En sorts timer, som tvingar mig att skynda på lite.

Så att jag sen kan sätta mig i soffan och koppla av. Med en kopp te. Med en liten bebis. Med en tidning, en bok eller ett tv-program.

Så att det lugna verkligen kan bli fri tid. Och inte bara tid som passerar.

Du kanske också är intresserad av…
…om att ta tid för sig själv
…om att drömma stort
…om att anlita barnvakt