…om att bryta mot normer

Det handlar om ännu ett lager av hur kvinnokroppen formas och anpassas till snäva normer, som kan vara skadliga både för individen och för grupper.

Att raka benen tar kanske fem minuter. Om man gör det två gånger i veckan, blir det tio minuter. Under ett helt år handlar det om 520 minuter, vilket motsvarar åtta och en halv timme. En hel arbetsdag. Bara för att raka benen. Lägg till rakning av armhålor, hårinpackningar då och då, fotfilning, ögonbrynsplockning, peeling och filning – hur mycket tid blir det egentligen? Om vi dessutom adderar den tid många lägger på att föna håret eller sminka sig varje dag, så landar vi i rätt absurda tidsmängder.

Måste det inte finnas mer meningsfulla saker att använda sin tid på?

Men om jag betrakta nagellacksnormen som sorglig, varför inte bara ignorera den? Varför diskutera den utan att praktiskt ta avstånd från den?

Under första veckan på sociologi A i Stockholm får studenterna ett experiment där de ska bryta mot en norm i staden. Efteråt diskuterar de hur det kändes och hur de resonerade kring de normer de valde att ifrågasätta. Insikten handlar framför allt om det obehag som uppstår och hur mycket även små, till synes obetydliga normer påverkar oss.

Att säga ”om du inte gillar normen, så följ den inte” är både naivt och förenklat (även om det ibland kan vara bra att försöka förenkla). Poängen är inte att följa normer man ogillar, utan snarare att man faktiskt vill. För ofta fungerar normerna så.

Jag vill måla mina tånaglar. Jag vill raka mina ben. Jag vill ha fina örhängen, armband och en stilren väska.

Personliga preferenser är inte enbart våra egna, även om vi gärna vill tro det. Vi lever inte avskärmat från samhället, och oavsett hur mycket vi vill, så påverkas vi av de normer som råder.