…om att blogga

När man skriver i en dagbok som är låst, en sådan som man gömmer i byrålådan, under alla kläder, är det värsta som kan hända att någon av misstag hittar den. Att någon läser ens innersta tankar och känslor. Att man blir bedömd, placerad i fack eller till och med fördömd. Den man är, i den mån en dagbok kan spegla det.

Men när man bloggar är det där momentet redan inbyggt i själva konceptet. Att andra än en själv ska ta del av det man skriver är liksom en självklarhet. Man öppnar inte bara dörrarna för andras bedömningar av texten, utan också för deras tolkningar av vem man är.

En text är på något sätt alltid frikopplad från sin författare. Visst kan man säga ”det var inte så jag menade, du missförstod mig”. Men i slutändan är andras tolkningar också giltiga, för det är i mötet mellan läsaren och texten som betydelsen etableras, just där och då.

Och när någon tolkar ens ord på ett helt annat sätt än man själv gjorde, kan man känna en längtan efter en låst dagbok istället. En sådan som man kan gömma i byrålådan, under kläderna.

Men jag skulle nog bara ha glömt var jag gömt den, och då skulle det inte ha blivit något mer skrivande.

Det är jag ganska säker på.

Och det hade varit synd, tror jag.

Du kanske också gillar…

…en intensiv söndag med många tips
…att länka till forskning (eller inte)
Förord av Alex

Du kanske också gillar…

…en intensiv söndag med många tips
…att länka till forskning (eller inte)
Förord av Alex

Du kanske också gillar…

Alex