…om skolan och flexibiliteten

Jag brukar lite skämtsamt säga att jag skulle kunna tänka mig att hemskola mina barn. Och det seriösa i den tanken ligger väl inte så mycket i att just jag skulle vilja eller vara så särskilt bra på att lära ut livets väsentligheter. Snarare är det grundat i en oro för när barnen börjar skolan och vad det kommer att innebära.

Dels handlar det förstås om kvaliteten på undervisningen. Inte dåliga lärare, men små resurser, stora klasser, lågt ställda krav. Den biten kan man i och för sig till viss del kompensera på egen hand, även om det faktum att det behövs i sig är ett problem. För ju större ansvar som läggs på föräldrarna, desto mer slår exempelvis klasskillnader igenom.

Men förutom det så tänker jag på hur oflexibel skolan fortfarande verkar vara, åtminstone på grundskolenivå. När vi pratar om var vi vill bo och jobba framöver så finns det ganska många alternativ som skulle funka bra för oss. Om det inte vore för skolan. Jag hör om svårigheter att få ledigt och en ovilja att få hjälp med att göra motsvarande arbete någon annanstans ifrån ibland. Det vittnar om en icke-individualiserad utbildning, och rimmar rätt illa med utvecklingen i samhället i övrigt.

Visst, skolan är inte barnpassning och argumentet att dess upplägg ska kunna anpassas efter föräldrarnas arbeten kanske inte är riktigt rättvist. Men när det blir dags för oss att välja skolor – kanske till och med när vi väljer boendeort – då är nog flexibilitet och individfokus en av de saker som jag sätter främst.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>