…om problemen med förskolan

Läste ni Hakelius ganska uppmärksammade krönika förra veckan där han liknar förskolor med fängelser? Om inte så var poängen ungefär den här: han hade sett ett led förskolebarn på väg till en park. Barnen var vilda och lärarna skrek och svor åt dem. Det såg ut som fångar på led, och de skulle säkert bli kriminella också med den behandlingen (skrev han). Sen såg han en dagmamma med en grupp ytterst välskötta små barn som ‘konverserade stillsamt’ medan hon i lugn och ro handlade bröd. Slutsats: sätt inte barnen på anstalt. Anförtro dem ‘åt en person du litar på’. (Huruvida personer som inte äter bröd inte är att lita på framgår tyvärr inte av krönikan.)

Den krönikan var förstås tillspetsad på ett ganska obehagligt vis. Och om syftet var att kritisera hur förskolorna generellt fungerar så misslyckades han definitivt eftersom lärarna pekas ut på ett sätt som snarast förflyttar uppmärksamheten från strukturell nivå till den om ‘personlig lämplighet’. Det finns många problem som är värda att uppmärksamma när det gäller förskolorna, men Hakelius uppehåller sig på individnivå, både vad gäller personalens agerande och de föräldrar som ‘sätter sina barn på anstalt’, och på så sätt så förblir inlägget en missriktad provokation snarare än en fruktbar kritik av strukturella problem.

En annan text som cirkulerat de senaste dagarna är en debattartikel som några förskollärare i Blekinge skrivit. Med den insikt som de har i verksamheten så borde de ju kunna säga något intressant, kan man tycka. Men – de gör precis som Hakelius och fastnar på individnivån. Problemet med förskolan, konstaterar de, är att föräldrar som inte vill vara med sina barn sätter sina barn där i alltför stor utsträckning. Det är deras fel att barngrupperna är så stora. Om folk inte satte sina barn i förskola så skulle det inte vara så många barn där! Och, ja, det är ju sant, det är det. Om ingen satte barnen i förskola skulle det inte vara några barn där alls faktiskt. Då skulle vi kunna lägga ner förskolorna helt och hållet, så var problemen lösta. Den grupp som de lyfter fram lite extra i artikeln är de arbetslösa. De behöver egentligen inte ha sina barn där så mycket som de har eftersom de ändå knappast söker jobb under tiden, tycker de anonyma förskollärarna. Eftersom de arbetslösa tydligen inte vill vara med sina barn så förstör de för alla vi andra som skulle vilja ha mindre barngrupper. Och får de jobb så kommer de säkert att jobba heltid också (de jävlarna).

Förlåt, jag raljerar lite. Men de skriver faktiskt det här, på riktigt.

Jag säger inte att det inte kan ha skett en förskjutning i samhället där ‘egen tid’ och självförverkligande betonas allt mer. Det är mycket möjligt att det har (men det innebär i så fall inte nödvändigtvis att detta inverkar på föräldrarnas agerande, ska påpekas). Men en sådan utveckling är inte något som förskollärarna bakom artikeln belägger eller diskuterar närmare, tyvärr. Det är synd, för det hade kunnat vara riktigt intressant. Inte heller säger de något om hur till exempel förändringar på arbetsmarknaden kan inverka på de behov av förskoleverksamhet som familjer har idag, hur den psykiska ohälsans utbredning kan ha ökat familjers behov av hjälp med sina barn, eller hur svårigheten att få en förskoleplats överhuvudtaget tycks innebära att föräldrar känner sig tvungna att försöka få in sina ettåringar redan till skolstarten i augusti, eftersom de mest troligt annars måste vänta ett helt år innan de kan få en plats då ganska få platser blir lediga under läsårets gång (som DN skrev om i helgen). För att inte tala om den politiska nivån, där besluten om resurser faktiskt tas.

De svenska förskolorna tycks, för att generalisera, ha en hel del problem. Vore det inte intressantare att faktiskt diskutera dem, istället för att bara skylla dem på olämpliga pedagoger eller lata föräldrar?

Share

4 thoughts on “…om problemen med förskolan

  1. Intressant inlägg – speciellt det där med liknelsen med en anstalt ?!
    Har inga barn, men har förstått att det finns en del problem med förskolor. Dock har jag själv jobbat på förskola i ca ett år efter gymnasiet, vilket var hundra år sen, men jag har sällan haft så kul som då :) Och jag vågar nog påstå att i stort sett alla barn trivdes där :)

    Vore intressant att höra vad du som har två små gossar tycker ? På dina inlägg låter det som att du generellt är ganska nöjd ?( i alla fall här i USA.)

    • Jag är nöjd med det mesta, men jag är också medveten om att dagis och förskolor här kan se väldigt olika ut. Det jag gillar med vårt dagis är främst att det är ett litet ställe, att det är lekbetonat snarare än följer ett strikt schema (som en del förskolor här gör) och så gillar jag personalen. Det som är jobbigt ibland är kommunikationen (men jag tänker att jag får skylla mig själv som inte lärt mig bättre spanska), och så ger de barnen en del onyttigheter. Men det verkar också som att vårt inte är ett typiskt ‘private daycare’ eftersom de gör en hel del ‘skolgrejer’ vilket inte alla gör. De har circle time då de sjunger, ramsar och räknar och så tränar de på former, färger, alfabetet och så vidare. Anledningen är väl dels att en del av barnen faktiskt går där hela vägen fram till kindergarten (då de är 5) och då ska de ju kunna de där grundläggande sakerna. Men jag är faktiskt lite sugen på att göra några studiebesök på olika preschools bara för att se mer av hur andra ställen funkar. ;) Vi kollade aldrig runt så mycket när Fabian började, utan snubblade liksom över det här stället, så det är nog egentligen mer tur att det blev så bra.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>