…om privilegier

Jag har funderat lite sedan jag lite småkäckt konstaterade att det varit väl många motgångar den senaste tiden.

För grejen är den att jag inte är särskilt orolig för att det inte kommer att ordna sig. Inte orolig alls, faktiskt, sedan det väl sjunkit in. Och det är ett privilegium att känna så.

Det ordnar sig liksom alltid. Det blir alltid bra. Det löser sig.

Alltid.

Det har ju gjort det tidigare, så varför skulle det inte göra det nu?

Det finns en oerhörd trygghet i att kunna falla tillbaka på positiva erfarenheter som man haft genom livet. Det handlar inte om att ha fått saker gratis (verkligen inte), det handlar om att gång på gång fått uppleva att saker går som man vill och att det arbete man lägger ner lönar sig. Att om man pluggar till ett prov så får man bra betyg, att om man söker jobb så blir man erbjuden det, att om man söker in på en utbildning så kommer man in. Och så vidare.

En del får den här sortens positiva erfarenheter från det att de föds. Dem går det ofta väldigt bra för. Andra möter motgångar redan från början. Dem går det ofta inte lika bra för.

Det barn som fått lära sig att uttrycka sig med språket kan lättare få sin vilja igenom i många sammanhang. Det barn som lärt sig läsa före resten av klassen får uppleva känslan av att ligga steget före, av att kunna mer och klara mer. Det barn som får tillgång till sådant som kostar mycket pengar – hockeyutrustning, ridläger och märkesjackor – får lära sig att allt detta finns inom deras räckhåll.

Beroende på var vi börjar i livet så har vi olika förutsättningar och vi får kämpa olika hårt. Klass, kön, ras*, sexualitet, funktionalitet och så vidare spelar stor roll. Den som väljs bort, diskrimineras eller förbigås samlar på sig erfarenheter av att väljas bort, diskrimineras och förbigås. Den som lyfts fram, väljs eller bekräftas samlar på sig erfarenheter av att lyftas fram, väljas och bekräftas.

Livet sätter spår hos individen, och livet formas till ganska stor del av de strukturer som ordnar oss i olika kategorier och ger dessa kategorier mening.

Det betyder inte att vi är marionetter som inte kan göra annat än följa den väg som vi leds in på från början. Men det betyder att skorna som vi går i skiljer sig åt, att våra ben är olika starka, och att gärdsgårdarna som avgränsar vägarna från varandra är olika höga.

 

* Jag använder så klart ras som sociologiskt begrepp, inte biologiskt. Om nu någon trodde något annat.

Share

6 thoughts on “…om privilegier

  1. Jag har nyligen hittat din blogg och jag känner igen mig i mycket av det du skriver om. Det är som att du har förmågan att sätta ord på saker jag funderat på! Så himla härligt!

    Just den här diskussionen om privilegier hade jag och min pojkvän häromdagen. Jag känner som du, jag lutar mig tillbaka mot tidigare erfarenheter och litar på att saker ordnar sig. De gör ju alltid det. Hittills. Det ger mig verkligen en otrolig trygghet. Och också ett självförtroende som i sin tur gör att inställningen blir en självuppfyllande profetia.

    • Hej, och välkommen hit! :) Skönt att känna en sån trygghet i sin egen förmåga (för det är ju egentligen det man fått uppleva – att man kommer att klara saker)!

    • Precis! Jag tror att det är viktigt att förstå att vi faktiskt inte fått riktigt samma start i livet. Det är så lätt att tänka att ‘kan jag så kan väl hen’, men det är ju faktiskt inte alls säkert och har vi då med oss förståelsen att våra möjligheter skiljer sig åt så tror jag att vi blir lite mindre fördömande inför vad andra (eller vi själva för den delen) gör eller inte gör.

  2. Jag känner verkligen igen mig i det där. När det gäller sådant som är materiellt tänker jag att det löser sig på ett eller annat sätt. Med det inte sagt att det ändå inte kan vara jobbigt när det väl händer (jag hade missat allt strul ni fått på halsen, förstår att det inte kan vara särskilt kul).

    Det jag däremot ibland kan vara paniskt rädd för är de sakerna som inte löser sig, som inte går att påverka genom vilja. Typ död och sjukdom… där spelar det liksom ingen roll vart vi kommer i från eller hur vi tacklat tidigare motgångar.

    • Jo det är klart. Det blir ju en helt annan sak eftersom man då inte längre kan ‘lita till sin egen förmåga’ att reda upp saker. Bra poäng!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>