…om platser där det onda bor

Vissa händelser kommer vi ihåg genom att knyta dem till en plats.

Auschwitz. Gettysburg. Son My.

Det brukar inte vara några bra saker som vi kommer ihåg.

Slag, död, våld.

Ortsnamnen blir till kodord för en slags ondska, och för en lång tid framöver så kommer bilderna så snart någon åberopar platsen.

Columbine. VirginaTech. Utøya.

Första gången vi åkte genom Knutby tittade vi på varann när vi körde förbi skylten. Det såg ju helt normalt ut. Jag har hört att folk stjäl skyltarna, att de fått sätta upp nya, sa någon. Varför vill man stjäla en skylt med ordet ’Knutby’ på? För att man vill ha ett stycke historia. För att namnet blivit den historian, blivit större än platsen i sig själv.

Steubenville. Bjästa. Delhi.

I fallet Bjästa har ortsnamnet till och med tagits upp som ett verb i svenska akademins ordlista. ‘Att bjästa’ är att ta förövarens parti och mobba offret. Det gör kopplingen mellan platsen och händelsen ännu starkare.

Genom att placera det onda geografiskt så avgränsas det. Avståndet får kanalisera vår rädsla och vårt förakt. Det hände inte här, det hände någon annanstans. Andra människor, långt borta. De kanske inte alls är som vi?

Vi skapar platser där det onda kan bo, så att vi slipper se det. Så att vi kan betrakta det på tryggt avstånd.

Så att vi kan fortsätta låtsas att vi inte är en del av det.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>