…om patriarkat och patriarkala strukturer

En diskussion häromdagen fick mig att fundera över det här med patriarkat.

Vad är det egentligen, liksom? Och är Sverige ett patriarkat?

Tja, som med det mesta så beror det förstås på vem man frågar. ’Patriarkat’ är ett gammalt begrepp vars innebörd har förändrats över tid. Idag brukar man som regel säga att ett patriarkat är ett samhälle där män som grupp har den övervägande ekonomiska, juridiska och politiska makten, eller för att använda andra ord – där män som grupp är överordnad kvinnor som grupp. Detta kan få genomslag både i familjen och genom att kvinnor i offentliga sammanhang inte har samma möjligheter att nå makt, status eller frihet att forma sina egna livsvillkor.

Okej, men vad betyder det då? Var drar man gränsen för vad som är ett patriarkat och inte?

Det är här det börjar bli knepigt.

En del har en ganska enkel och formaliserad bild av patriarkatet, och menar att eftersom kvinnor i Sverige har rösträtt, arvsrätt och så vidare, så är Sverige inte ett patriarkat. Andra utgår från en annan maktdefinition och tittar mer på informella aspekter av mäns och kvinnors villkor – hur vi fostras att vilja och välja olika och hur detta sedan får genomslag i att kvinnor exempelvis har svårare att nå en del maktpositioner och så vidare. Enligt ett sådant synsätt så ses en rad förhållanden i samhället som uttryck för patriarkatet – t.ex. löneskillnader, kvinnors låga andel i bolagsstyrelser, att vi inte hittills haft någon kvinna som statsminister, och så vidare.

Begreppet ’patriarkat’ behöver alltså inte alls handla om att män på ett medvetet sätt förtrycker kvinnor – till exempel genom att säga ’du är kvinna och därför bestämmer jag över dig’. Tvärtom skulle jag hävda att en sådan syn på ’patriarkat’ är ganska ovanlig, åtminstone bland feminister. (Hos antifeminister stöter man däremot på den med jämna mellanrum, kanske för att det gör analyser som använder sig av begreppet ’patriarkat’ till halmdockor som är enkla att angripa.)

Ett problem med begreppet ’patriarkat’ är att det är en antingen-eller-etikett. Man tvingas ta ställning – är detta ett patriarkat eller inte – och det är inte alltid så fruktbart.

En annan klassificering där man möter liknande problem är ’demokrati’. Demokratibegreppet har också en rad olika definitioner och det uppstår gränsdragningsproblem när man ska avgöra om ett land ’är en demokrati’ eller inte. I de enklaste definitionerna ses allmän rösträtt som det avgörande (även om ’allmän’ är en ytterligare dimension att strida om – hur ser man exempelvis på barns rösträtt?), medan andra lyfter fram aspekter som representativitet, valdeltagande, korruption och så vidare.

Är Ryssland en demokrati? Ja. Eller nej. Det beror på vad man menar med ’demokrati’.

Är Sverige ett patriarkat? Ja. Eller nej. Det beror på vad man menar med ’patriarkat’.

Av den anledningen så föredrar jag ofta att prata om patriarkala strukturer istället för patriarkat. Då är det mindre risk att diskussionen hamnar i en strid om definitioner och förutsättningarna ökar för att man istället kan diskutera de faktiska mönster som det handlar om.

Det man frågar sig då är om ett visst fenomen är ett uttryck för patriarkala strukturer eller inte – enkelt uttryckt om man kan förstå fenomenet som delvis beroende av att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. Man kan också fråga sig om fenomenet man är intresserad av har effekter som förstärker skillnadsskapandet mellan könen och/eller kvinnors underordnade position. Dessa saker kan man alltså diskutera oavsett om man klassificerar Sverige som ett ’patriarkat’ eller inte.

Share

6 thoughts on “…om patriarkat och patriarkala strukturer

  1. Intressant och bra skrivet som vanligt.

    Jag tycker att det kan vara lite problematiskt med att skilja på patriarkat som en helhet och patriarkala strukturer som delar. Jag kan visserligen tycka att begreppet patriarkala strukturer ofta är bättre eftersom den beskriver ett system där vi alla är medverkande, med eller mot. Samtidigt tror jag att helhetsbilden är viktig att hålla fast för att inte skilja ut patriarkala strukturer från samhället som helhet. Då blir det lätt så där att “Sverige är världens mest jämställda land”, det är bara några smådelar kvar att lösa.

    När det gäller antifeminister så får man helt enkelt räkna med att det blir en strid om formuleringar och allt möjligt. Släpper man helhetstanken på patriarkatet eller den patriarkala strukturen så kommer det säkert som amen i kyrkan en massa om “kvinnor har makt över andra områden”, “matriarkala strukturer i hemmen”, “vårdnadstvister!!!” osv. Dom där människorna vill helt enkelt inte. Ska man sammanfatta den där typen av kommentatorer så är nog deras starkaste drivkraft oftast “kan inte allt bara vara som förut”.

    • Jo, det kan säkert ses som att patriarkala strukturer är ‘mindre’ eller ‘mindre allvarligt’ än patriarkat (även om jag inte menar det så). Samtidigt finns det kanske en poäng i att kunna gradera (fast det ofta är rätt ointressant,) eller prata i termer av förändring, och där hjälper det ju att använda begrepp som tillåter det. Sverige är ju mycket mer jämställt än många andra länder, och det behöver man väl inte hymla med tänker jag. (Eller vad tycker du?) De patriarkala strukturer som ändå finns är ju knappast småsaker för det, men jag inser att en del kanske kan uppfatta det så.

      Jag tänker nog inte heller att ett språkbruk där ‘patriarkala strukturer’ hellre används än ‘patriarkat’ är en eftergift till antifeminister i första hand (jag tror väl som du knappast att det hjälper, om det nu skulle vara så, de gillar väl inte pratet om patriarkala strukturer så särskilt mycket bättre gissar jag?).

      • Som sagt håller jag nog med dig om att patriarkala strukturer nog är ett bättre begrepp än patriarkat. Och jag ser det inte som att det skulle behöva vara något mindre egentligen. Det som gör mig skeptisk är om de patriarkala strukturerna ses som något som går att skilja ut från helheten, alltså som delar.

        Jag tycker definitivt vi kan prata om de framsteg som görs i Sverige (och även vad som är bra på andra ställen men som vi inte lyckas med) men även på de områden där utvecklingen är positiv i Sverige påverkas individer av områden där vi inte kommit särskilt långt. Ojämställda miljöer och de strukturer som frodas där (företagsledningar, fotbollsläktare osv) påverkar även miljöer som är mer jämställda som studentmiljön och till och med hur formella rättigheter som rösträtt och yttrandefrihet utnyttjas. Jag tycker man ska akta sig för att måla upp bilden av jämställdhet som ett slutmål av status quo men om vi ändå rent teoretiskt talar om att “nå jämställdhet” så gör vi inte det genom att lösa upp enskilda strukturer (i styrelserum, på dagisgården etc) utan bara genom att lösa upp “den stora övergripande” strukturen. Det spelar ingen roll hur pappalediga vi är om vi fortsätter ställa disciplinerande utseendekrav på kvinnor i offentligheten.

        Sen tror jag också så klart att det kan hänga ihop och att ju mer ser varandra som jämlikar individer i vissa situationer desto mer kommer vi att göra det i alla andra också.

        • Bra skrivet, jag håller med om varenda stavelse! Jag tror inte heller att det egentligen går att skilja ut delar från den större helheten på det sättet. Det är ju inte en annan struktur i grunden för att kontexten (eller miljön) varierar, däremot ser yttringarna kanske annorlunda ut, och det komplexa samspelet mellan olika strukturer kan säkert också variera. I styrelserummen samspelar till exempel klass och kön på ett annat sätt än vad jag tänker mig att de kanske gör i orienteringsspåret. Men jag känner att jag behöver fundera lite mer på det här med strukturer på ett teoretiskt plan. Jag har inte sysslat så mycket med det i min forskning och jag känner att jag behöver läsa lite… Jag lär återkomma om det! ;)

  2. Vad anser du om jag hävdar att “patriarkat” är ett synsätt mer än en universell sanning?Jag tänker att som du refererar till innan att det sker undermedvetet kan det också vara på andra sätt. För mig är det jämförbart med att hävda att vissa personer är häxor, besatta av demoner eller att mörkhyade är mindre intelligenta. Annars torde det ju ska “medvetet” och det här synsättet kunde klassas som både vetenskap och sanning. Jag vill påstå att begreppet är ideologiskt. Har en ideologisk kontext. Att begreppet tex inte har i public service att göra precis som inte andra fördomar har det.

    • Jag vet inte om jag förstår vad du menar, riktigt. Men jag är konstruktionist och mer intresserad av epistemologi än av ontologi, så jag skulle säga att sanningar är något vi skapar, något som bestäms diskursivt, alltid. Allt vetande och tänkande är därmed ideologiskt. Det är inga konstigheter med det, och diskvalificerar knappast ämnen från varken akademisk behandling eller från ‘public service’ (vad du nu menar med det begreppet?).

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>