…om hel mat och ett trasigt system

Jag mår bra av att gå på marknaden på lördagsmorgnarna. Smaka på frukt, ost, oliver, mandlar. Köpa tomater och vindruvor som har fått mogna i solen någonstans alldeles i närheten, eller örter från kvinnan som bor på andra sidan krönet från vårt hus och som driver upp dem hemma i sin trädgård. Fråga hur hönorna har det, när jag köper ägg, och få höra om hur de försöker hålla rävarna borta så att hönsen ska kunna spatsera runt på gården. Prata om vad grisar egentligen äter och få till svar att våra brukar få överbliven äppelpaj.

Det är ett privilegium förstås, att få ha det så här.

Det är ett privilegium för att det är få ställen som har ett sådant klimat att man kan köpa färskt och lokalt året om, och som dessutom har en så stark kultur när det gäller ekologisk produktion. Det är ett privilegium för att det är dyrt att köpa mat på det här sättet, och alla har inte råd. Det är ett privilegium för att mat som lagas från grunden kräver kunskap och tid, och även det är resurser som är ojämnt fördelade.

De senaste dagarnas debatt om hästkött där man inte trodde att det skulle vara hästkött vittnar om långa kedjor där det är svårt att kontrollera maten i alla led. Där det händer saker på vägen, som kunden inte har en chans att kontrollera.

Det obehagliga i den historien är inte att man kan ha fått i sig häst. Det obehagliga är att man kan ha fått i sig en massa annat, som vi ännu inte fått reda på. Något är trasigt i systemet när de inte ens tycks veta vad som är i produkterna.

Självfallet måste det gå att lita på innehållsdeklarationer.

Men jag tänker också att det vore bra om vi kunde minska behovet av de där innehållsdeklarationerna. Om vi kunde äta mindre av det färdiga eller halvfärdiga och istället äta mer av sådant som knappast behöver innehållsdeklareras.

En morot är lite svårare att trixa med än vad färdiga köttbullar är.

Jag blir ledsen när jag tänker på hur vår matkultur har utvecklats. Halvfabrikat är inga undantag, de är normen. Det ska vara snabbt och enkelt, och det har jag full förståelse för, särskilt om båda föräldrarna slutar klockan fem och ska hämta på förskolan och handla på vägen hem. Klart man hellre steker upp färdiga köttbullar än ställer sig och rullar egna då. Men – hinner man inte rulla egna så kanske man ska äta något annat istället, något snabbt men ändå oprocessat?

Jag tror att vi verkligen måste jobba för att ändra på det här. För det handlar inte bara om att veta vad som är i maten. Det handlar också om att det som är i, som faktiskt deklareras, sällan är så himla vettigt.

Vi måste äta mera oprocessad, eller hel, mat. Sådan mat som inte kommer i färgglada förpackningar.

Sådan mat som man kan köpa direkt från bonden på marknaden, om man skulle ha tillgång till en sådan.

Share

12 thoughts on “…om hel mat och ett trasigt system

  1. Du har så rätt!!
    Jag gjorde ett specialarbete för ett par år sedan som handlade om tillsatser i mat och hur medveten man är som konsument. Jag lärde mig mycket på det och passar mig noga för hel och halvfabrikat. Såklart att även jag har mindre bra perioder i mitt liv där saker inte går ihop och då har även jag kastat i mig nåt färdiglagat från icas frysdisk. Men om man nu inte har tid över för en så enkel sak som att laga enkel mat då kanske man borde se över sitt liv lite och hur man lever? Jag anser att den här utvecklingen beror på människans lathet och snålhet. Vi orkar inte laga mat själva och vi vill inte heller betala för kvalitet. Skyll er själva säger jag, det här är vad ni får.
    Jag önskar verkligen att jag bodde närmare en köttbonde där det gick att köpa kött från gården. Det hade varit nåt! :)

    Tack än en gång för en jättebra blogg!

    • Och grejen är den att det behöver inte ens vara dyrare eller krångligare med ‘hel, ren mat’ än processat skräp. Det beror ju på VAD man äter. (Att steka några ägg går ju fortare än att steka färdigköpta köttbullar, till exempel, och är billigare också.) Så jag tror att det handlar mer om kultur – hur vi tänker, vad vi har för vanor, hur normen ser ut – än om ekonomi eller tid. För de flesta.

      Har förresten för mig att jag snubblat över någon sajt som listar gårdar där man kan köpa grönsaker, kött och ägg direkt på plats eller över nätet. Kanske finns det någon i närheten som du inte vet om? Ska se om jag hittar den…

      • Nej, det behöver verkligen inte vara dyrare alls! Och om man nu ändå är sugen på köttbullar, varför inte göra extra många (när man har tid) när man ändå håller på och frysa in dem. Då har man ju färdiglagat till den dagen då man inte har tid att laga mat från grunden. Lätt som en plätt! :)

        Jag har nog också sett en liknande lista över gårdar mm. Du får mer än gärna publicera den om du hittar den igen!

        • Jag insåg att den jag tänkte på var en amerikansk en, och det hjälper ju inte om man bor i Sverige… Men här http://www.kostdoktorn.se/omega-3/grasbeteskott/ finns i alla fall några gårdar som säljer gräsbeteskött. Inte så omfattande lista dock. Men testa googla ditt län + gårdsbutiker, så bör du få upp en karta där det går att se vilka som finns (enligt Google maps då…).

  2. Hittade din blogg för ett litet tag sedan men fattade inte att du bor i Santa Barbara förrän nu! Pluggade där nyligen och åh vad jag älskar den staden, vill inget annat än att komma tillbaka dit någon gång. Vart i SB bor du någonstans?

    • Santa Barbara är fantastiskt! Jag vet ingen bättre plats i hela världen. Vi bor precis där Mesa möter Westside, i backarna några steg från Elings Park.

    • Vi köper också både halv- och helfabrikat ibland, men inte så ofta. Krossade tomater, en del såser (typ ketchup, sriracha och teriyakisås och sånt där), och så typ ost, smör och yoghurt, om man nu ska räkna det. I övrigt äter vi mest kött/fisk/ägg + grönsaker. MEN Fabian tokvägrar ju allt sånt. Så till honom blir det tyvärr en del färdigt som jag egentligen inte alls vill ge honom. Vi försöker köpa ekologiskt i alla fall, men jag vet inte om det nödvändigtvis är så mycket bättre… Under mars har jag lovat mig själv att försöka göra egna chicken nuggets! Stay tuned…

  3. Det är skrämmande att livsmedelindustrin ser ut som den gör, allt jag läst om vad som tillsätts i maten (det gäller ju inte bara halvfabrikat) gör mig rädd. Precis som du skriver är det inte obehagligt att man kanske ätit hästkött utan allt det andra man inte har någon aning om.
    Jag hade tänkt skriva ett inlägg om det här men du har skrivit så bra att jag tror jag länkar till dig istället :)

    • Ja det är när det joxas med sånt som man trodde var bra grejer som det blir riktigt läskigt. Sockerlösning i kött till exempel. Och alla bekämpningsmedel sen. Det går nästan inte att värja sig, och jag förstår dem som känner att det blir övermäktigt och tycker att ‘vad spelar det då för roll om jag köper färdig pytt i panna?’.

  4. Denna kommentar viker från ämnet något, men är en liten tankeställare till köttätare.

    - Varför är det värre att äta hästkött än att äta t.ex. ko- eller griskött?

    Jag förstår att i detta fall var det för många snarare lögnen som upprörde och insikten i att man inte alls kan lita på vad maten man köper innehåller, än att det var just häst den innehöll. Men jag vet också att många köttätare tycker att det är mer moraliskt fel att äta häst än ko. Hade det blivit LIKA stor uppståndelse om det visat sig att köttet de trodde var ko, visade sig vara gris eller tvärtom?

    Vad säger det om människans syn på djurens värde?

    • Det är säkert båda delarna där, dvs. både lögnen och vilket djur det handlar om. I vår kultur så skiljer vi ju på husdjur och nyttodjur, och ju längre bort vi rör oss från bondesamhället och självhushållningen, desto starkare blir det särhållandet. Hästar är kompisar, inte mat. Så nej, jag tror inte att det överlag blivit lika stor uppståndelse om det handlat om grisar (fast bland personer som inte äter griskött av religiösa skäl hade det förstås varit värre). Rangordningen av djur tycker jag är väldigt intressant, och jag tror den säger något viktigt om hur vi sätter oss själva (som människor) främst. Ju mer människolikt ett djur är, desto högre värderas det (och desto mer ovilliga är vi att äta det). Att äta människoliknande apor kan säkert för många därför kännas som kannibalism. Avhumaniseringsprocesser har samtidigt visat sig viktiga när människor ska förmå sig att döda andra människor, så hur vi ser på andra människor speglar på många sätt hur vi ser på djur. Rangordningen av djurarter och hur den görs känns igen från hur vi genom historien rangordnat människor i raser.

      Oj, nu svävade jag visst iväg lite… ;) Men det är ett väldigt intressant ämne!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>