…om Halloween

Hela dagen har min facebookfeed översvämmats av Halloweenkostymer. Barn i pumpakostym på väg till förskolan, vuxna och i vanliga fall fullkomligt normala människor på väg till jobbet… i pumpakostym, de med. Ja, och så häxor, enhörningar, dinosaurier, superhjältar och jag vet inte allt.

Det är Halloween.

Och vi firar inte alls.

Fabian har tjatat om pumpkin patch i två månader. A och jag har pratat om traditioner och bestämt att en sådan där pumpafest som vi hade förra året, det borde vi faktiskt ha varje år.

Fast bara inte i år.

Vi sörjer det där med Halloween, lite grann.

Förra året var jag en vampyr, och såg ut så här:

I år är jag en akademiker. Så istället för att posta bilder på mig själv, skrivandes på min avhandling (det kanske inte skrämmer er, men det skrämmer definitivt mig) så recyclar jag därför ett inlägg från förra året, om det där med maskeradutstyrslarna i Halloweenbutikerna (jodå, det finns speciella Halloweenbutiker i Amerikatt):

— — —

Det är ingen överdrift. För varje utklädnadstema finns det två varianter. En för män och en för kvinnor, tydligt sorterade och märkta så att ingen ska råka ta fel.

De som är gjorda för män försöker så långt det är möjligt efterlikna det som dräkten föreställer. En tiger ska se ut som en tiger, en bebis som en bebis, en polis som en polis.

De som är gjorde med kvinnor i åtanke visar så mycket hud som bara är möjligt för att fortfarande kunna kallas dräkter, och det är strumpeband och höga stövlar och andra klassiska horattribut. Alldeles oavsett vad temat är. Fler bilder härhär och här.

Och det är med nästan parodisk likhet en illustration av uppdelningen mellan män och kvinnor i dess mest klassiska form. Där mannen är originalet, saken-i-sig-själv, medan kvinnan är en sexig kopia, den Andra.

Inget fel med att vilja ha på sig kort kjol och nätstrumpor. Problemet ligger inte hos individen. Problemet ligger i de strukturer som skapar viljan, förväntningarna och begränsningarna. För det finns inte mycket att välja på. Alternativen i Halloweenbutikerna är tydliga, och något mittemellan existerar knappast. Med tanke på hur kostymerna är märkta och indelade efter kön så är kvinnors alternativ till vampkostymerna i praktiken att crossdressa.

Share

3 thoughts on “…om Halloween

  1. Jag är lite kluven till Halloween. Konceptet med att klä ut sig och ha fest köper jag fullt ut. Det är jättekul att klä ut sig tycker jag. Men då ska man helst ha gjort sin kostym själv. Eller i alla fall inte köpt en färdig i plastförpackning i affären. Bättre då att kombinera ihop kläder från second hand eller kanske något man fått av en gammal moster osv. Då slipper man som tjej också dessa jävla vulgo-dräkter man annars har att välja på.
    En annan del av HAlloween gillar jag INTE. Det är traditionen med att ungarna ska ut och tigga godis. Såklart att det är roligt för dem. Men det kanske inte alltid är kul för den som blir påhälsad. Jag har en vän som fick påhälsning för ett antal år sedan. Det ringde på dörren och hennes treåriga dotter öppnade. Utanför står en (okänd) unge i en gummimask som hade synliga blodådror där det pumpade runt blod (som man styrde med en pump i handen). Behöver jag säga att ungen som öppnade dörren blev hysterisk?
    Det är en sak att vänners barn kommer över. Förvarna gärna innan. Eller häng med som förälder och stå i bakgrunden för alla gillar inte detta. Det är en nymodig tradition här i Sverige som långt ifrån alla uppskattar.
    Jag vet att det inte är någon större skillnad mot våra påsktraditioner men ändå. Jag hade blivit tokig om jag hade fått påhälsning av okända ungar hela dagen.
    Nu kom mitt söta fadderbarn med lillebror till mig i år. Det är ok för det anade jag nästan att de skulle göra.
    Så visst är jag kluven alltid…

    Ja, det blev ett långt inlägg men så är det när man har behov av att förklara sig.

    Förresten så skulle jag mer än gärna vilja uppleva en äkta amerikansk Halloween någon gång! :)

    • Jag gillade inte heller Halloween förr i tiden (dvs. för tre år sen…), till stor del av de skäl som du tar upp. Men man kan ju ändra sig! ;) Där vi bodde (skulle tippa att det gäller hela USA) så var den oskrivna regeln att de hus där folk hade pyntat och tänt ljus i pumporna, där var de fritt fram att gå in. Ville man inte ha påhälsning var det alltså ganska enkelt att signalera det. Smart!

Leave a Reply to Lakritsdraken Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>