…om forskning och cupcakes i motljus

Hela tiden sedan jag startade den här bloggen har jag funderat på hur jag vill att den ska vara. Först hade den en inriktning, sen bytte jag, sen bytte jag igen, och, ja, nu vet jag inte riktigt.

Om jag ser tillbaka på de här månaderna och hur bloggen har utvecklats så kan jag se hur väl min inställning till den har följt vad som händer i livet i övrigt, hur jag har mått och vad jag har gjort på dagarna.

Och kanske är det inte så konstigt att jag, när jag äntligen känner att jag börjar komma in i jobbet på allvar, nu upplever att behovet att skriva är mindre. Särskilt att skriva lite mer seriösa saker. För de riktigt seriösa sakerna skriver jag ju i jobbet snarare än här, och då läggs ju kraften och tiden där istället.

Nu när jag transkriberar och analyserar och skriver artiklar och reviderar och reviewar dagarna i ända (nåja), så vill jag all övrig tid liksom bara baka småkakor och ha prickiga klänningar och höns och måla väggar och snickra altanbord och rita staket och kratta gräs och bada och läsa romaner och lyssna på jazz och dricka portvin.

Och då vill jag ju skriva om det.

Då vill jag fota cupcakes i motljus och prata om när vi rökgrillade lamm och vilket fantastiskt pinot noir vi drack igår och om barnet som står på egen hand och om nektarinerna som precis har mognat och allt det där.

Då vill jag ha en motvikt till allt det seriösa, till vetenskapliga referenser och analyser och problematiseringar.

Ett tag i alla fall.

Share

19 thoughts on “…om forskning och cupcakes i motljus

  1. Man får bara inse att man är en palett. En komplex varelse. Det är fint med mångsidighet brukar jag tänka när jag känner mig splittrad. Och prickiga klänningar kan man aldrig få för många av. Kram!

    • Visst är det så! Splittring, mångsidighet och variation kan ofta vara samma sak egentligen, tänker jag, och vilket av orden vi tillskriver det vi gör beror kanske mer på oss än på det vi faktiskt gör. Helt på din linje när det gäller klänningarna! :)

  2. Jag känner igen det där (kul att du är tillbaka också förresten :) ). I mitt nuvarande jobb finns inte mycket utrymme för skrivande och kreativitet (på det sättet liksom, det är såklart skrivande typ journalföring och utlåtandeskrivning men det räknar jag inte riktigt in). Så jag har ett uppdämt behov av att skriva. Tänker själv att jag blandar ganska mycket vardag med lite mer seriösa ämnen, fast bloggen har ju helt klart i nuläget tippat över mot feminism, genus och maktfunderingar. Bloggen har verkligen väckt en önskan om att skriva, det känns som att ju mer jag skriver desto mer vill jag skriva!

    Jag hoppas iaf att du fortsätter blogga oavsett inriktning :)

    • Visst är det så att när man väl börjar skriva är det svårt att sluta? Älskar det. Och nej, journalföring räknas nog inte riktigt som kreativt… (förhoppningsvis!) ;)

  3. Så är det väl. Vi har olika behov beroende på var i livet vi befinner oss. Inget fel med det.
    För min del läser jag lika gärna dina mest seriösa funderingar som jag tittar på bilder på cupcakes och barn. Så kör på du bara :)

  4. Skriv om vad du vill! Du skriver bra och välskrivna vardagsinlägg om barnen och maten och livet kan vara jättetrevliga att läsa också. Jag har märkt att min blogg blivit alltmer seriös, kritisk och “samhällelig” – och jag är nog lite rädd att gå tillbaka och skriva vardagligare inlägg, även om jag skulle vilja det ibland. Men vad är jag rädd för egentligen? Att fem personer ska avfölja på bloglovin? Huuuuh, hemska tanke!!

    Tycker det är skoj att du är tillbaka (blev lite orolig där ett tag) och kommer kika in här oavsett vad du skriver om :-)

  5. Sådär har det varit för mig också att bloggen ändrat inriktning, på en massa olika sätt….Jag tänker att man ska skriva om det man känner för, livet är ju fyllt av krav ändå så varför göra bloggen till ännu ett “måste prestera” projekt. Jag tittar in här lite då och då men den senaste tiden har jag haft fullt upp med examensarbete så det har inte blivit så mycket tid att kolla in bloggar :)
    Och prickiga klänningar är ju helt underbart ;) Och blommiga klänningar, enfärgade och alla möjliga klänningar :)
    Kramar

    • Precis, det ska inte kännas som ett ‘krav’! Och jag som läser en massa bloggar normalt har också släppt det lite de senaste veckorna, kanske är det sommaren som gör det? ;)

    • Åh, jag är ytterst mainstream. Mest swing. Mest Ella Fitzgerald faktiskt. När vi är i vårt hus i Norrland brukar vi spela farfars gamla grammofonskivor, då blir det en del Glenn Miller. :)

  6. Jag förstår PRECIS hur du känner dig! I tyngre faser av avhandlingen vill jag inte heller gräva ner mig för djupt på bloggen – den blir ju ett andningshål då. Så kör på med cupcakes och pricka klänningar och motljus! :)

  7. Det är detta som är så bra med bloggandet. Den är ju din och du kan ju själv skriva om precis vad du vill. Jag kommer att läsa den oavsett för jag tycker du verkar vara en härlig person. Kram

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>