…om en slags semester

Jag sitter på hotellrummet, med balkongdörren öppen och Hawaiivindarna som blåser rakt in. Ett barn ligger på golvet och leker med de neongröna plastleksaker som vi får på varenda restaurang. Det andra barnet ligger på en av sängarna. Han sover inte ännu, utan vänder och vrider på sig, men han är i alla fall tyst.

Just nu.

Annat var det förmiddags när vi var i lekparken. Den Äldre sprang runt runt runt medan Den Yngre sov i selen på min mage. Det var många andra barn och föräldrar där. Men alltid max en förälder per barn. Den andra föräldern gjorde något annat, på egen hand.

(Tro det.)

Lekparken är ett sånt där ställe dit man gärna går när man har hand om barnen själv på semestern. Där kan de vara hur vilda som helst. Poolen eller stranden fungerar så klart också, men de ställena kräver lite mer av föräldern.

Åtminstone av den här föräldern.

Igår eftermiddag hade vi en sådan session vid poolen, barnen och jag. Och Den Äldre, han spatserade i rabatterna och tvättade av sig jorden i poolen och kastade stenar i vattnet för att det var så roligt när det stänkte och sprang fast han inte fick och så halkade han så klart och slog i huvudet på stenplattorna och så stänkte han vatten på ett trevligt japanskt par och sen klättrade han på solstolarnas ryggar och sen tappade han bort vår handduk.

Därefter anlände Fadern och mutade mig med en cocktail.

Det var nog tur för alla inblandade.

Det funkar utmärkt att resa med små barn. Det gör det. Men någon semester är det [infoga valfritt förstärkningsord] inte. Det är inte det minsta synd om mig – vi bor på ett fint och bra resort, jag behöver varken bädda sängen eller laga mat, och vi kan vara ute hela dagarna. Men jag har bara hunnit läsa tretton sidor i min semesterbok. Tretton. På en vecka.

En semester utan semesterläsning är ingen riktig semester.

Share

9 thoughts on “…om en slags semester

  1. Hahaha förlåt men jag känner igen mig i det där. Kaoset blir ju liksom inte mindre bara för att man är på semester även om man så gärna vill tro det:) Ha en fortsatt fin semester. Kram!

  2. Jag känner så väl igen det där! Men det blir bättre, sakta men säkert! I somras läste jag ut en bok på en vecka i Kroatien medan barnen badade! De är 9,7 och 6 år nu.
    Vad härligt att få vara på Hawaii, även om du bara hann 13 sidor ;-)

  3. Kan inte låta bli att skratta lite för mig själv. Du har ju så rätt! Det är banne mig ingen semester att åka på semester med små barn! :) Men trots allt, så är man (förhoppningsvis) i en miljö som är vacker och fin. Förhoppningsvis så blir man serverad god mat och nåt gott att dricka. Men visst, man ska inte förvänta sig att man kan ligga och läsa direkt. Men har man väl lyckats ställa in sig på det, så är det rätt ok. ;)
    Kram!

    • Jag tror det är just det där med inställningen som ställer till det. Jag tycker liksom fortfarande att jag ska kunna ligga under ett parasoll med en pina colada och en roman. Och det är klart att man inte kan! Men jag längtar tills att det går igen… En av mina hemmafrukompisar deklarerade efter deras Hawaiisemester förra året att hon minsann aldrig skulle resa iväg utan att ta med sig en nanny. Jag ramlar ju nästan av stolen när jag hör sånt, men alltså, nog hade det varit fint… ;)

  4. Vilken igenkänning! Har också varit på semester med små barn och verkligen inte haft semester. Men nu börjar de bli större och nu ser jag fram emot att resa iväg med dem. Passar på att läsa böcker när vi är hemma – få lite semesterlyx under lugna eftermiddagar. Svårt annars att hinna med det när jag är borta – så mycket annat roligt som händer ;-)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>