…om en liten (söt) jordbävning

Jag skulle gärna vilja uppleva en jordbävning. Ingen stor en, förstås. Ingen sådan där människor skadas och byggnader rasar ihop. Bara en liten en, där vattnet i glaset darrar så där filmiskt, och sedan är det över.

Och idag tyckte jag att jag kände en.

Jag liksom trycktes bakåt, från köksbänken där datorn stod och ut i rummet. Inte mycket, men tillräckligt för att känna det.

Sedan insåg jag att det var Den Yngsta som blivit stark i armarna och med ett bestämt tag om bänkskivan tog spjärn och pressade oss båda bakåt.

Mitt barn, naturkatastrofen.

Verkar lovande det där.

Share

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>