…om det vackra livet, och vem som lever det

Posted on by

Inkomst och andra förutsättningar i livet spelar roll för hur vi lever, det lyfte Lakritsdraken så bra fram i en kommentar igår. Det borde förstås vara självklart för alla, men jag tror att vi behöver påminnas om det ibland.

Jag läser en grotesk mängd bloggar och magasin som handlar om inredning, design och arkitektur. Och det är klart att jag vet att hemmen som man oftast ser där – de tillhör en ganska väl avgränsad grupp människor. Människor som har pengar, men också en viss sorts kulturellt kapital. Det är designers, konstnärer, författare, stylister, och de bor i våningar i innerstan eller i stora hus vid vattnet.

Samtidigt framställs de ofta som vem som helst. Genom att ekonomiska förutsättningar sällan lyfts fram eller problematiseras (istället pratas det om smak, stil, känsla, kärlek) så skapas en bild av något allmängiltigt. Något som vi alla skulle kunna få om vi bara vore stilsäkra nog och prioriterade rätt.

Jag tror att lite av det som jag ville uppmärksamma med mitt inlägg igår handlar om poängen med att uttalat sätta en slags ‘övre medelklasstämpel’ på en viss sorts praktiker. När något pekas ut som specifikt – som tillhörande en viss grupp – så minskar förutsättningarna för att det obemärkt ska tas för en mer allmängiltig norm.

Och jag tror att det kan vara bra att peka ut de där idealiserade bilderna som vi ser som specifika i den bemärkelsen.

Med jämna mellanrum så uppmärksammas det att det som visas på livsstilsbloggar av olika slag bara är de vackraste bitarna av vardagen – sekunderna när barnet skrattade, minuten då solen kikade fram, det nystädade köket. Det talas också ofta om fotoredigeringen som bidrar ytterligare till att skapa illusionen av perfektion. Det finns en motrörelse mot de här tendenserna som ibland manifesteras i tillfälliga kampanjer, allra senast #Nofilter.

Men jag tror att vi också borde prata om ekonomi och klass här. Det handlar inte bara om att publicera glada, vackra bilder av till synes perfekta liv – det handlar också om de saker som syns i de bilderna och hur de endast lyfts fram genom länkar till butikerna där de kan köpas. Det poängteras sällan att det vi ser är ett vardagsrum som kanske kostar några hundra tusen kronor.

När den sortens information hamnar lite i skymundan så blir det svårare att sortera.

Vet man inte sedan tidigare att beskrivningen “soffa designad av Hans J. Wegner” i bildtexten i själva verket betyder “soffa som kostar ca 130 000 kronor”, då kanske man förvisso avskriver miljön på de där blanka sidorna som ‘säkert för dyr’, men man kanske inte inser hur ouppnåelig för de allra flesta av oss som den är eller hur liten grupp människor som faktiskt har möjlighet att bo på det sättet.

Jag menar inte att de där hemmen inte ska få synas eller inspirera oss (jag är den första att erkänna att jag älskar dem). Men jag kan känna att det finns en poäng med att poängtera att det vi ser – det är faktiskt inte normen.

Share

Du kanske också gillar...

Zemanta

382 thoughts on “…om det vackra livet, och vem som lever det”

  2. Även jag ska erkänna att jag gottar mig i lyxiga inrednings-reportage i glossiga magasin emellanåt. Men det jag tänker när jag läser dem är att det aldrig är särskilt svårt att få ett hem se mysigt eller vackert ut när det alltid handlar om lyxiga sekelskiftesvillor i skärgårdsmiljö eller femmrummare med fyra meters takhöjd. Ett vanligt svensson-hem ser sällan ut så. Hur pimpar man en trea på andra våningen i ett betongkomplex liksom?
    Men för sjutton! Så klart att man måste få titta, önska, drömma och längta! Även om man aldrig kan få just exakt det boendet som man helst skulle önska så kan man få inspiration och idéer att kanske göra en liten förändring åtminstone.
    Jag har en f.d kollega som har renoverat och grejat i sitt hus nu en tid. Det har visats bilder på inredningen mm och det enda jag ser är “möbelkatalog”. Det finns inte någonting någonstans i hemmet som visar vilka som bor där. Det gör att det känns kallt, opersonligt och bara tråkigt. Men visst ser det fint ut. Såklart att man ska få ha det senaste om man vill, jag säger ingenting om det. Men man får inte glömma att det ska gå att leva också. :)

    Tack för alla dina intressanta inlägg!! Du är lite av en favvo! :)

    Reply ↓

    • Tack själv! :) Något som jag tänkt på en del är just hur ‘personligt’ används i inredningssammanhang – jag tycker att det är himla intressant vad som beskrivs som personligt och inte! (tack för att du påminde mig om det! får nog bli ett inlägg om det också så småningom!)

      Reply ↓

  39. Pingback: order ivermectin 12 mg

  64. Pingback: ivermectin 9 mg tablet

  80. Pingback: buy ivermectin 3 mg online

  101. Pingback: buy ivermectin 6 mg for humans

  110. Pingback: ivermectin 6mg tablets for human

  203. Pingback: hydroxychloroquine cost

  241. Pingback: cialis over the counter at walmart

  293. Pingback: are doctors taking hydroxychloroquine

  315. One thing I’ve noticed is the fact that there are plenty of fallacies regarding the banking institutions intentions if talking about property foreclosures. One myth in particular is the fact the bank wants your house. The financial institution wants your hard earned cash, not your own home. They want the amount of money they gave you with interest. Avoiding the bank will draw the foreclosed realization. Thanks for your article.

    Reply ↓

  326. Pingback: slovar po psihoanalizu laplansh

  345. Pingback: bahis siteleri

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>