…om det där med kompisar

Det regnar, konstaterade Fabian när han stack ut huvudet genom glasdörrarna i lekrummet för en stund sedan. Sekunden senare konstaterade treårige Darwin samma sak från studion vid vårt hus, där de bor tillfälligt i veckan.

Så nu har jag två små i pyjamas, lekandes med lego i lekrummet.

Det är för sådana här gånger som jag tänker att man ska bo i ett klassiskt radhusområde där andra barnfamiljer bor. Så att de kan springa över till varann utan krusiduller.

Så att de kan leka, och jag kan dricka te i lugn och ro på morgonen.

Share

3 thoughts on “…om det där med kompisar

  1. Jag förstår verkligen vad du menar! Vi flyttade till vår nuvarande bostad efter vi sålt vårt hus och då var sonen 10 månader. Vi är enda barnfamiljen i föreningen och det är inte alls anpassat för barn. Nu när han är nästan tre så känner jag starkt att jag vill bo där han kan ha kompisar i närheten, det gör ju massor! Kul för oss vuxna också att träffa “likasinnade”. Guud vilken söt bild du har på lillemannen nedan, man vill ju bara sträcka fram handen och gosa lite:=)

    • Ja, vi bodde i lägenhet mitt i stan tills att Fabian var ett knappt år. Det var perfekt! Lätt att ta sig ut, träffa folk, göra saker. Man behövde inte krångla med bil eller buss och det var skönt. Jag drömmer fortfarande om det lite, men jag tror verkligen på att bo barnvänligt när de väl kommit upp i lekåldern, för allas skull!

  2. Pingback: …om när andra gör jobbet | fråga ugglan

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>