Idag är det röd dag i USA. Martin Luther King Day. Det betyder att skolor och många arbetsplatser är stängda. Inte affärerna (helgdagar betyder Shopping i USA), inte universitetet (helgdagar är forskningsdagar, man får passa på när inga studenter är där), och – faktiskt – inte vårt dagis. Så Fabian har varit på dagis idag, trots att det är röd dag.
Det känns konstigt.
Men jag är ju lika mycket ’ledig’ idag som vilken dag som helst. Och A jobbar ju lika mycket idag som vilken dag som helst.
Men Det.Känns.Bara.Fel.
Som om vi gjort något orätt. Fuskat till oss en dagisdag. Lämnat på dagis och sen gått på fest, ungefär. Inte för att vi inte skulle få det. De bryr oss inte det minsta om vad vi gör när han är där – om vi jobbar, solar eller provar vin. Men ÄNDÅ.
De känns i kroppen, normerna.
Känner så väl igen den där känslan! Men han har det säkert bra där, och åtminstone mina barn när de var i den där åldern mådde riktigt bra av att inte vara hemma på röda dagar, för då hölls veckan som den brukade och det fanns en trygghet i det.
Jo det är så jag tänker. Och det r ju inte som att vi firar Martin Luther King Day precis (även om det så klart är jättefint att högtidlighålla hans kamp).
Jag kan tycka att det inte är det minsta fel. Det är klart att spenderar man ingen tid med barnen alls så är det tråkigt och förmodligen inte bra för deras utveckling, men man ska inte behöva rättfärdiga varför barnen går på dagis. Åtminstone inte för någon annan än sig själv.
Fast de går väl på dagis för att man ska kunna jobba? Åtminstone i Sverige…
Jo, det är klart. Det är en viss skillnad om dagis är subventionerat eller inte.
Ingen ska behöva rättfärdiga någonting alls. Förbud och straff skapar bara tryck att rättfärdiga och förhindrar därmed bättring. Se topicsidan “Advice of ways to stop justifying” på http://purescience.wikia.com eller den svenska översättningen “Tips för att sluta rättfärdiga” på Ren vetenskap Wiki.