…om att vara på födelsedagskalas utan födelsedagsbarn

Igår var det födelsedagskalas med Fabians lekgrupp. Alla barnen är ju ungefär lika gamla, så vi firade deras tvåårsdagar på samma gång. Praktiskt det där.

Så det var picknickbrunch, lekpark och gräsmattehäng som gällde. Vi grillade teriyakikyckling och köpte lemonad och picknickfilt och plastbestick och hela kitet.

Och så blev han sjuk, födelsedagsbarnet.

Vad gör man som mamma då? Går själv så klart.

Det var helt ärligt den härligaste lekgruppsträffen jag varit på. Barn sprang runt runt runt och jag behövde inte springa efter ett endaste ett. Att få prata med andra vuxna längre än en mening i taget var befriande. Ja, jag hade ju den lilla med mig förstås, men han sov nästan hela tiden så det räknas ju knappt. Och så är de ju så mycket enklare att hålla reda på när de inte springer omkring. Dessutom visade han sig vara utmärkt underhållning för tvååringarna, ungefär som såna där kaniner som man kan hyra till barnkalas och som alla vill titta på och klappa.

Share

One thought on “…om att vara på födelsedagskalas utan födelsedagsbarn

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>