…om att vara förberedd

Jag sitter i arbetsrummet med dörren stängd, hörlurarna på. I fönstret mittemot ser jag dörren speglas. Då och då tycker jag mig se en rörelse och vänder mig om för att se om någon öppnat dörren. Men den är lika stängd som förut. Sedan tycker jag att jag hör ett konstigt ljud. Var det någon som kom? Jag tar av hörlurarna och lyssnar, men hör bara barnen som leker med lego i lekrummet.

Ingen där. Ingen fara.

Jag har aldrig tidigare tänkt tanken att någon ska bryta sig in i vårt hus, i vår verklighet. Jag är uppvuxen mitt i ingenstans, där sådant inte händer. Vi låste i och för sig oftast dörren på natten, men satt nyckeln kvar i låset på utsidan så var det knappast något vi brydde oss om.

Men sedan jag flyttade till USA så förväntar jag mig nästan att något sådant ska hända.

Jag lägger undan datorn i sovrummet på kvällen. Det var länge sedan jag gjorde en backup och jag vill inte att en inbrottstjuv som tittar in genom vardagsrumsfönstret ska få syn på den på soffbordet och se sin chans.

Jag tar med mobilen när jag ska sova. Inte för att jag använder alarmet – det behövs liksom inte längre, med två små i sängen. Det är för att jag ska kunna ringa 911, om det skulle behövas.

Jag sover i t-shirt. Ifall det skulle bli jordbävning, för då ska man springa ut så man inte blir fast under husspillrorna, och då kan det vara bra att ha något på sig. Eller om det skulle börja brinna, om den där öppna gaslågan i värmeelementet får fäste i en kudde som glömts lite för nära. Då kan man inte börja leta i garderoben, inte.

Jag är inte rädd. Bara förberedd.

Jag har sett CSI och Criminal Minds och hundra andra kriminalserier och filmer, och alla utspelar de sig på platser som den här. Det är i de amerikanska husen som de där hemska sakerna händer.

Husen som liknar mitt.

Share

8 thoughts on “…om att vara förberedd

  1. Gud vad jag känner igen mig i det där. Jag gör det för jag inbillar mig en massa saker och för att jag är löjligt mörkrädd. Det är jobbigt att se sig om och hålla på och tänka på det där sättet men det är dumt att inte göra det. Man vill ju vara beredd om det skulle vara något. Kram!

    • Jag är också mörkrädd. Inte för folk, typ våldsamma personer och så. Utan för spökena så klart. Häromdagen pekade Fabian rakt ut i luften och sa ‘vem är det?’ och det var som om han väst ‘I see dead people…’. Det var en tidning han pekade på (tror jag), men min första reaktion säger nog allt.

    • Jo, säkert. Just den där överblicken där man ser ett fallande juiceglas innan det stöts omkull med armbågen, den håller ju på att ha tränats upp vid det här laget…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>