…om att vara det man läser

Posted on by

Tack för boktipsen! Jag har inte lyckats kolla igenom dem så noga ännu – när hela familjen blir sjuk samtidigt handlar det mest om överlevnad.

Och godis.

Men jag ska. Tipsa gärna ännu mer om ni kommer på nåt!

Och nej, jag har inget emot Clancy. Det var inte min fördom, utan min kompis, och jag vill tro att sortin mest hade att göra med att han på fler plan än det litterära inte verkade passa henne.

Men det är sant att böcker signalerar något viktigt om vilka vi är. De är identitetsmarkörer, på samma sätt som andra livsstilsval som vi gör.

Man kan se det på två sätt.

Dels så handlar det om att vilka vi är – kön, ålder, klass, etnicitet, erfarenheter osv. får återverkningar på vad vi läser. En amerikan läser sannolikt inte så mycket svensk litteratur, en femåring föredrar troligen Pettson framför Utvandrarna, och någon som planerar att åka till Australien tenderar att vara mer intresserad av reseskildringar därifrån än någon som aldrig tänkt tanken att åka dit. Det går att se generella drag i vårt läsande, baserat på vilka kategorier vi i övrigt kvalar in i. Säg mig vem du är så ska jag säga dig vad du läser, skulle man kunna sammanfatta det som, även om det förstås handlar om ganska grova generaliseringar.

Man kan också se sambandet från motsatt håll – att det som vi läser sänder ut budskap om vilka vi är. En Elle som sticker upp ur väskan påverkar andras bild av mig på ett visst sätt, medan en bok av Mo Yan säger dem något annat. En välfylld bokhylla eller ingen alls sänder budskap om vem jag är och vad jag tycker är viktigt till dem som besöker mitt hem. På så sätt skapar vi aktivt – medvetet eller omedvetet – en identitet. Att läsa en viss typ av böcker kan ses som ett sätt att göra anspråk på att tillhöra en viss grupp. Att läsa Bibeln, till exempel, kan vara ett sätt att ‘göra’ en identitet som kristen trovärdig. Säg mig vad du läser så ska jag säga dig vem du är, skulle man kanske säga när man ser det ur detta perspektiv.

Självfallet behöver inte de signaler som människor runtomkring en på detta sätt snappar upp nödvändigtvis överensstämma med hur man ser på sig själv. Anledningen att småsaker som vi omger oss med eller saker som vi gör fungerar som sändare av olika budskap är att vi ofta ser dem i vissa sammanhang och att vår förståelse av dessa sammanhang sedan används för att tolka nya situationer. Det finns en slags kulturell kod för hur vi ska förstå olika saker.

Kommer ni ihåg det här? Att Reinfeldt läste Läckberg under semestern diskuterades i veckor, och tolkades både hit och dit av kulturskribenter. Och det visar just hur symbolladdade böcker kan vara.

Vi bestämde i alla fall precis att den som är värd för bokklubben också är den som väljer månadens bok. Och det är ju bra, så blir det lite enklare att koordinera och alla får läsa något de vill.

Men – jag är först ut.

Hjälp.

Share

Du kanske också gillar...

Zemanta

292 thoughts on “…om att vara det man läser”

  1. Jag kommer ihåg det där med Reinfeldt och Läckberg faktiskt. Fascinerande… Jag menar, han vill väl slappna av med nåt lättsmält på semestern som de flesta andra?

    Reply ↓

  2. I mitt bandomshem på 50-talet fanns det böcker – inte många, men dock böcker. Jag fick låna böcker så snart jag kunde läsa och det har varit en stor del av mitt liv sedan dess. Första gången jag klev in i ett hus där det inte fanns en enda bok förstod jag varför sonen i huset hade det så svårt i skolan… Min egen son var redan läskunnig när han började Kindergarten, vilket jag tog som naturligt.

    Reply ↓

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>